Vårt förhållande

Att tvingas bearbeta sorgen efter ett barn är jobbigt och krävande. Dessutom sörjer alla olika. Det är viktigt att prata med varandra och inte glömma att vi kanske inte sörjer på samma sätt. Dessutom har pappan inte burit barnet i sin mage och det kan skapa en känsla av overklighet. Det är oerhört viktigt att båda föräldrarna tittar på och håller sitt barn, det gör det hela mer verkligt för båda. Jag tror att man antingen växer ifrån varandra eller så stärks banden mellan varandra under tiden man bearbetar en så tragisk händelse. I vårt fall har vi kommit varandra mycket närmare. Förut prioriterade vi mer olika än vi gör idag, vi är mer överens om vad vi anser är viktigt här i livet. Vi har också lärt oss att förstå varandra och respektera varandra mer. Jag hoppas att vi kan fortsätta så. Vi är lyckligt lottade som har varandra och att denna sorg fört oss närmare varandra. Jag är så tacksam över att jag haft min sambo vid min sida hela tiden. Han har alltid varit mån om mig, men ännu mera nu. Utan honom skulle jag aldrig tagit mig så långt som jag gjort. Det känns som att inget kan skilja oss åt nu, har vi tagit oss igenom det värsta som han hända utan att gå skilda vägar. Nu kan inget sära på oss! Min kärlek har aldrig varit så stor, han är inte bara min älskade, han är även pappa till mitt barn och det kan inget ändra på.