"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




torsdag 22 juli 2010

Heldag på BB

Har jobbat heldag idag som planerat. Ska gå och lägga mig nu och sova mååånga timmar. Är så trött. Har varit sjukt mycket idag. BB och förlossningen är fullbelagda. Måste ha varit väldigt regningt och tråkigt för 40 veckor sedan, folk verkar inte ha gjort annat än producerat barn. Psykiskt gick det ändå bra att jobba men det är inte kul när det blir för mycket, känner mig så otillräcklig när jag inte hinner ge patienterna den tid jag vill. Jag vill kunna prata med varje patient och svara på frågor i lugn och ro och inte behöva springa som en skållad råtta mellan alla med andan i halsen och däremellan försöka få i mig lite mat så jag orkar forstätta springa. Det är inte god vård. Skulle ha kunnat sätta mig ner och grina när jag gick från avdelningen, inte för att det var jobbigt med tanke på det jag varit med om utan pga den stressade arbetssituationen och underbemanningen. I och för sig så är jag mindre stresstålig nu än tidigare men idag sprang alla och ingen var nöjd med situationen. Sen började jobbdagen med besked om att ett barn som mådde väldigt dåligt fötts och det är aldrig kul. Nu kan jag dessutom sätta mig in i föräldrarnas känslor och situation på ett helt annat sätt än tidigare vilket gör det ännu jobbigare. Det är det som är den stora nackdelen med jobbet, man blir inte barnmorska för att se livets slut utan för att hjälpa nya liv till världen och att hjälpa dem få en bra start. Hoppas det slutar bra.

4 kommentarer:

  1. Visst är det konstigt. Att man blir mindre stresstålig. Man förändrar sin personlighet. Inte kunde man drömma om att något så litet kunde förändra så mycket. Ett litet barn som man levt utan så länge. Så kommer det och vänder om innan allt har hunnit börja. Sen är man inte samma människa längre.

    SvaraRadera
  2. skönt o höra att du klarade av jobbet =)
    har hört att d e mkt bebisar på gång nu, läste att någonstans fick nyfödda ligga i korridoren med sina föräldrar för att d inte fanns plats...

    hoppas du fortsätter o jobba på o att d går bra för dig! vila ut nu mellan passen bara! kram

    SvaraRadera
  3. Veronica: Ja, tänk hur ett ögonblick kan förändra en så mycket!

    Linda: Tack så mycket för omtanken, det värmer otroligt mycket!

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Inte kul,känslan av att känna sig otillräcklig. Hade nära till tårar igår med. Vad stark du är som orkade jobba en hel dag i detta tempo.Jobbar ihelgen, hoppas att det är lugnare. Varma styrkekramar från Marie

    SvaraRadera