"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




måndag 26 juli 2010

Bättre

Idag känns det bättre. Inte lika dåligt samvete. Det är ofta så. Dagen efter jag skrivit ner mina tankar här så känns det oftast bättre. Min blogg fungerar verkligen som den ska, får mig att må bättre och komma framåt i min sorgeprocess.  Jag behöver sätta ord på mina känslor, skriva ner min känslor och tankar för att kunna bearbeta och gå vidare. Tror inte jag kommit så här långt på vägen om jag inte bloggat. Har aldrig varit en person som skrivit dagbok. Eller, jag har köpt dagböcker och skrivit i ca två dagar och sedan tröttnat. Men här får jag respons och här märker jag att jag utvecklas och går framåt och det sporrar mig att fortsätta.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym26 juli 2010 kl. 22:16

    Och jag fortsätter att läsa och tänka på er, även om man inte kommenterar så många inlägg. Det är skönt att läsa om alla framsteg och att du orkar igenom även de sämre dagarna.

    Jenny Lundberg

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)