Funderar ganska mycket över hur det ska gå när vi väl lyckas bli gravida igen. Kommer jag att kunna hålla isär graviditeterna, kommer jag att kunna ta till mig barnet innan det är fött, hur mycket oro kommer graviditeten att kantas av och kommer vi att få ett levande barn? Jag var så stolt över att vara gravid med Lucas och jag njöt verkligen varje dag. Jag hoppas innerligt att det kommer att vara likadant nästa gång. Men det skulle inte vara så konstigt om det istället blev en lång tid fylld av oro men jag hoppas att jag kommer att kunna känna samma stolthet och lycka. Vill kunna känna det.
Brukar ibland tänka att det är så skönt att vi nu vet hur vi ska gå till väga med all byråkrati, begravning osv när ett barn dör, då vet vi hur vi ska göra nästa gång. Sjukt att tänka så men i min värld är det så en graviditet slutar, iaf för mig. Vet ju att det föds levande barn varje dag men jag fick inte ett levande barn och jag har inga garantier för att det ska bli så nästa gång. Försöker tänka att nästa gång är det vår tur att vara lyckliga men dessa mörka tankar kommer smygande ändå.
Men första steget på resan är ju att lyckas bli gravid. Tänk om något hände under förra graviditeten eller förlossningen och jag nu inte kan bli gravid. Vad ska vi då göra? Hur ska vi klara det? Nu finns det inget som talar för att det skulle vara så men tankarna finns där ändå. Tänk om! Tur att vi köpt hus och jag har något annat att tänka på annars skulle jag nog inte bli gravid pga alla tankar och all oro. Det är bara att kämpa och försöka, någongång lyckas vi säkert. Det är ju bara det att vi vill NU!
Produkter att testa
13 år sedan
Allt har sin tid. Nästa graviditet kommer att vara en annan graviditet. Du strålade lycka med din mage då du väntade Lucas och du kommer att känna liknande känslor, om än mer oro (?) nästa gång. Konstigt vore väl om du var helt fri från oro? Var snäll med dig själv och kroppen så kommer det säkert gå bra med tiden. Du har en erfarenhet som många andra saknar. Självklart skulle du helst vara utan dig (jag önskar dig inte heller ngt annat) men du kommer att vara en värdefull person i både ditt jobb och övriga livet med den erfarenhet du bär. Kram!
SvaraRaderaDet är omöjligt att föreställa sig ett levande barn fast det föds bebisar varje dag..Den första tanken jag har när jag tänker ny graviditet är att jag inte orkar att ett till barn dör,den första tanken på ett litet liv är döden,hur sorligt är inte det?
SvaraRaderaBeklagar er förlust av Lukas och hoppas verkligen att drömmen om ett syskon kommer bli verklig..
Kramar
Tack Malin för dina kloka ord!
SvaraRaderaTack Annica, känns bra att jag inte är ensam om dessa tankar. Fast ingen borde behöva ha sådana tankar, det vi drabbats av borde ingen behöva genomlida.
Jag beklagar er förlust och gratulerar till att ni fått en ny chans!
SvaraRaderaTillika vill jag säga att det där sista stycket passar så in på mig. Jag tvingades avbryta min graviditet i v.23 i början av januari och har ännu inte lyckats bli gravid, min kropp har inte återhämtat sig och den där rädslan att tänk om något har hänt, att jag inte kan bli gravid mer finns där dagligen och har funnits nu i snart sju månader. Det är mer eller mindre varje dag som jag funderar hur jag ska orka vidare, hur jag ska orka kämpa för jag vill ju bli gravid NU! Men då jag vet att det inte går just nu så blir jag så ledsen.
Pia: Jag hoppas verkligen att du snart blir gravid igen så du slipper oroa dig!
SvaraRadera