Bearbetning

Ett sätt för mig att bearbeta det som händer i mitt liv, bra eller dåligt, är att söka reda på fakta och läsa om hur andra upplevt en liknande situation. När Lucas dog gjorde jag likadant. Jag surfade på nätet och letade bloggar och information om IUFD. Länge funderade jag även på att beställa böcker men jag kände mig inte redo, väntade på att det skulle kännas rätt. För några veckor sedan kände jag mig till slut redo. Jag beställde hem flera böcker om att förlora ett barn. Jag har nu läst Ingela Rådestads "När möte blir avsked-Om att sörja ett mycket litet barn" och Marcus Birros "Svarta Vykort". Jag tyckte speciellt mycket om Ingela Rådestads bok. "Svarta Vykort" är mer poetisk och jag är inte så poetisk av mig men den var helt klart läsvärd. Nu läser jag en bok som Ingela Bendt har skrivit, "Ett litet barn dör, ett ögonblicks skillnad" och den är så fruktansvärt bra! Jag känner igen mig i mycket, både när det gäller mina tankar och funderingar men också när det gäller omgivningens reaktioner. Den tar upp mycket, bl.a. sorgen, hur syskon reagerar, pappans sorg, vägen tillbaka och tankar på ett syskon. Om någon vill läsa om detta "område" så rekomenderar jag Ingela Bendts bok först. Där finns också tips på vad man ska tänka på när man träffar någon som drabbats och jag tror att mycket av det kan man även ha användning för när någon vuxen dör. Den riktas även till de som professionellt tar hand om drabbade föräldrar. Jag köpte böckerna via spädbarnsfondens hemsida men de finns säkert på andra ställen också.

Det skulle kunna varit jag som skrivit flera delar av boken. Så mycket känner jag igen mig. Och det är en befriande känsla att läsa och inse att jag inte är ensam om mina "konstiga" tankar. Många av tankarna har de flesta. Sen finns det naturligtvis det som skiljer mig och andra drabbade, vi är ju alla individer. Men även det är intressant att läsa och få större insikt om hur andra upplevt sin situation. Det får mig att tänka i andra banor och det hjälper mig framåt i min sorgeprocess. Jag tror att mitt läsande har hjälpt mig mycket.

Jag har funderat mycket över hur stor del mitt bloggande har i mitt sorgearbete. Jag har kommit fram till att utan bloggen skulle jag inte vara där jag är idag. Att skriva ner min tankar och känslor har gjort att jag tvingat mig själv till att tänka och fundera, jag har inte kunnat stänga inne känslor. Ingela Bendts bok bekräftar min tro om att det är bra att skriva ner allt, att man lär känna sig själv bättre och inser nya saker om sig själv.

Denna dikt hittade jag i Ingela Bendts bok men det är Kristina Grahn som skrivit den:

"Du fattas vid vårt bord.
Vi tänder ett särskilt ljus.
Folk frågar ibland om jag
har kommit över dig än.
Jag undrar så vad dom menar.

Du startade ett kugghjul i mig.
En kedjereaktion utan slut.
Framåt och bakåt.

Jag har vävt in dig i mig.
Likt ett garn som skiftar färg
i en bildväv.

En magisk tråd som påminner mig
om perspektiven. Och ger mig nya
motiv med rötter i min själ.

Nej, jag har inte kommit över dig.
Varför skulle jag det?
Jag lever det du gav.
Och jag är lycklig över att du
nådde in till mig och förändrade mig
tår för tår.

Det tror jag
är din gåva
till världen."