"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




fredag 30 juli 2010

Min sambo läste...

... igenom alla kommentarer igår. Jag var en sväng i tvättstugan under tiden och när jag kommer in är han alldeles tårögd. Han blev också mycket rörd av alla fina kommentarer ni lämnat! Tusen tack än en gång. Det går inte att förklara hur det känns att vårt öde rört så många, att så många känner med oss. Och att det nu är så många som hoppas och håller tummarna att det ska gå vägen denna gång och att Lucas ska få bli storebror.

En annan sak som jag tycker är bra är att andra änglaföräldrar hittat hit. På något sätt så finns det ett visst band mellan oss alla. Vi har alla förlorat ett barn och vet hur det känns även om upplevelsen är olika för alla. Och jag blir så glad när jag hör om de som lyckats få syskon. Det inger hopp om att vi andra också kommer att lyckas. Och för alla som försöker håller jag tummarna allt jag orkar!

Ikväll åker vi till Finland och blir borta en vecka. Skönt att träffa familjen. Synd bara att min syster med familj är i Stockholm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar