Både jag och min sambo tycker det är bra att få prata med andra som går igenom liknande sorg som oss själva. Även om paret som vi träffade igår förlorade sin dotter efter att hon levt nästan två år så är sorgen ändå liknande. Vi har gemensamt att vi vet hur det är att förlora ett barn. Tankarna och känslorna är liknande fast ändå olika. Vet inte om ni förstår men jag tror att många i samma situation som oss förstår vad jag menar. Bara att få fråga hur någon annan upplevt olika situationer och få höra hur de hanterat allt är speciellt. Andra runt oss kan försöka föreställa sig hur det skulle kännas men ingen som inte varit med om att förlora ett barn själv vet hur det är. Så är det med många situationer här i livet och jag tror att många som varit med om något speciellt, lyckligt eller sorgligt, gärna pratar med andra som upplevt liknande saker. Det är det jag tycker är så bra med spädbarnsfondens träffar, att vi får chansen att träffa andra. Hoppas verkligen att vi har möjlighet att vara med på fler träffar i höst.
Från det ena till det andra så har jag varit och arbetstränat på BB idag och det gick bra. Börjar känna mig lite varm i kläderna nu och nu har jag beslutat om att börja jobba 25% i juli, hoppas att det går bra det med. Känns som att det är mycket som gått vår väg den gångna veckan och det är säkert därför det också känns bra med jobbet. Får hålla tummarna att det fortsätter att gå bra för oss och att vi fortsätter att få fler goda nyheter! Vi behöver det.
Produkter att testa
13 år sedan
Som med så mycket annat är det enklast att prata med de som varit med om samma sak. Utifrån kan man bara förstå själva krissituationen och endast föreställa sig det hemska. Jag fick en stor klump i magen då jag såg den lilla flickans gravsten. Hon var lika gammal som Erik. Jag vill inte ens tänka på det. Fy så hemskt :-( Titta gärna förbi på jobbet om du orkar (gamla jobbet alltså). Nu är jag ledig första två veckorna i juli iofs men det finns om inte annat andra som gärna ser dig. Kram!
SvaraRaderaHejsan
SvaraRaderaKom in på din blogg av en slump och har läst lite. Kan bara försöka föreställa mig vad ni gått igenom och förstår inte varför livet ska vara så orättvist!
12 veckor är ingenting och jag beundrar din styrka och att du kommit så långt i ditt sorgearbete!
Tack Emma!
SvaraRaderaMalin: Ska absolut kika förbi nån dag, vi får se när det blir.