Igår...

...arbetstränade jag. Gick faktiskt riktigt bra. Är fortfarande inte snabbast i världen och jag är inte stresstålig överhuvudtaget men jag klarade ännu en dag på jobbet. Imorgon börjar jag jobba 25%. Håll tummar och tår för mig nu! Igår hade jag hand om en mamma som hade rökt hela graviditeten. Hon pratade mycket om att hon hade skuldkänslor över det men menade att hon inte riktigt kunnat ta till sig att hon var gravid och nu sedan bebis hade kommit hade hon inte rökt för då hade det gått upp för henne att det faktiskt varit en bebis i magen. Jag klarade av att ta hand om paret även om det kändes lite bittert och jag gärna velat säga några hårda ord. Men jag klarade av att vara proffessionell och det är känns så oerhört bra, det finns hopp om att jag ska kunna ta hand om alla och ge lika vård oavsett om det är "skötsamma" föräldrar eller ej. Ett stort steg framåt för min del känns det som. Det är ju det det handlar om att jag ska kunna vara proffessionell, sen vad jag tänker är en annan sak. Huvudsaken är att jag är medveten om mina åsikter och att jag inte låter dessa ta över mina handlingar. Tror att det känns värre med sådana som inte bryr sig, den här kvinnan mådde iaf dåligt över att ha rökt.

Igår var också första gången jag fick frågan om jag hade egna barn av en patient, det var den rökande mamman som frågade. Jag berättade som det var, att jag har ett änglabarn. Mamman blev chockad, hade naturligtvis inte förväntat sig ett sånt svar. Hon frågade när det hade hänt och hur det gått till och det kändes bra att hon frågade för jag förstår att det finns frågor när man får veta något sånt. Hon började gråta, jag kände mig känslokall då jag inte grät. Hon började prata om sitt rökande, jag tror det blev mycket mer verkligt för henne vad hon hade riskerat under graviditeten då hon fick höra min historia, det händer faktiskt att barn dör i magen. Naturligtvis sa jag inget om hur orättvist jag tycker det är då det går bra för människor som missköter sig. Men jag hoppas att hon fick sig en tankeställare och att hon lägger cigaretterna på hyllan om hon blir gravid en gång till. Kanske kan jag, genom min historia, hjälpa människor att sköta sig när de är gravida, det blir mer verkligt när de står ansikte mot ansikte med någon som faktiskt förlorat sitt barn i magen. Tror att många tänker att det händer andra och inte mig. Även jag tänkte ju så med den skillnaden att jag faktiskt skötte mig under graviditeten ändå.