"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




onsdag 9 juni 2010

En egen dikt!

Jag har aldrig skrivit en dikt...förrän nu. En natt då jag inte kunde somna klev jag upp och skrev en dikt, en dikt som inte ville lämna mina tankar. När jag hade skrivt ner orden somnade jag och sov sött resten av natten. Har ingen aning om det ens kan kallas en dikt eller om den är bra men här kommer min första och alldeles egna dikt om min älskade son:

"Varför fick jag aldrig höra din röst,
ej heller ha dig vid mitt bröst?

Varför fick jag aldrig se dig le,
ej heller dina ögon se?

Mitt älskade änglabarn,
varför kunde du ej stanna kvar hos mor och far?

Min fina änglason,
jag älskar dig så!"

3 kommentarer:

  1. Vad fin dikt Ann-Louise! Märks att den kommer direkt från hjärtatoch att varje ord vägs i guldskål. Kram! Marica

    SvaraRadera
  2. Vilken fin dikt! Kram Ulrika

    SvaraRadera