Byråkrati

Redan tisdagen efter att Lucas fötts for vi till socialkontoret och skrev under faderskapsbekräftelsen som ska göras i och med att vi inte är gifta, är dock frivilligt då det gäller dödfödda barn. Efter det trodde vi att allt var klart men det var det inte. Några veckor senare började jag undra om vi inte snart skulle få hem blanketter om namnanmälan. Ringde till folkbokföringen och det vsiade sig att de inte skickar ut några sådana blanketter när det gäller dödfödda barn. Eftersom dödfödda inte får något reservnummer så kan de inte bli folkbokförda och därför skickas det inte ut några anmälningsblanketter. Men jag envisades, jag ville ha ett namn registrerat på vår lille son. Till slut, efter att jag avverkat några handläggare, fick jag prata med en som visste hur man skulle gå till väga. Vi fick själva konstruera en blankett där våra namn och personnummer, Lucas födelsedatum och samtliga namn vi ville att han skulle ha skulle stå. Vi uppmanades också att be om att relationen mellan Lucas och min sambo (barnafader) skulle registreras, det trodde jag redan var gjort i och med att vi skrivit under faderskapsanmälan men icke. Vi fick snällt bifoga en kopia på faderskapsbekräftelsen. Följande vecka fick både jag och min sambo en bekräftelse på att allt detta var gjort och att de namn vi valt hade registrerats. Bra. Men varför i hela fridens namn ska det vara så himla jobbigt att få ett namn registrerat på ett barn bara för att det råkade dö i magen. Detta händer 350-400 barn per år och då borde det väl inte vara så svårt att skicka ut blanketter till alla drabbade så vi själva slipper jaga runt efter personer som vet hur man ska göra. Förlossningen gör ju en födelseanmälan som skickas till skatteverket oavsett om barnet lever eller ej från en viss graviditetsvecka (tror att det är v. 22 nu). Rimligtvis borde de kunna skicka ut blanketter åt alla och så får var och en bestämma om de vill ha ett namn registrerat eller ej. Jag och min sambo vill ju att så mycket som möjligt ska vara likadant som om vi fått ett levande barn, han är ju trots allt vårt barn och jag tror att många som drabbats känner liknande som oss. Många tänker säkert inte alls på dessa saker då det finns annat som upptar ens uppmärksamhet när en sådan här sak inträffar, man tycker ju att allt borde vara så enkelt som möjligt så man slipper stressa upp sig för det byråkratiska och man kan inrikta sig på sorgen istället. I efterhand har jag dock sett att det står skrivet på spädbarnsfondens hemsida hur man ska gå till väga för att få ett namn registrerat men det var så dags att se det då och det är fortfarande krånglit tycker jag.

Däremot har jag bara positiva erfarenheter av försäkringskassan. Har oroat mig en del då det varit mycket skriverier på sistone om föräldrar som inte fått sin sjukskrivning godkänd. Både jag och min sambo har sluppit trassel med det och min handläggare verkar väldigt förstående och anser att jag ska få en ärlig chans att komma tillbaks till mitt yrke, då det är så speciellt i en situation som denna. Jag är mycket tacksam över att det gått så smidigt hittills! Håller tummarna att det fortsätter så tills jag kan jobba heltid igen.

Idag var jag och arbetstränade på BB igen, det gick bra. Hade hand om en patient och jag klarade av det. Efter varje pass som gått bra känner jag mig stärkt och tron på att det ska gå bra att börja jobba igen blir starkare. Hoppas nu att det får fortsätta framåt. Det var verkligen en djup svacka jag hade förra veckan och det var inte alls roligt att må så dåligt som jag gjorde.

På vägen hem från BB såg jag att några jag känner hade fått barn, jag beslöt mig för att gå in och gratta dem och det gick bara bra. Känns bra att jag kan känna lite glädje för andra igen! :-)