Smärta och träningsplaner

Denna dag har verkligen svischat förbi. Har uträttat några ärenden inför Finlands-resan. Nu är allt klart utom packningen och flyget går 05.40 imorgon... knappt lönt att gå och lägga sig. Idag har det inte varit så mycket tid för tankar då det varit fullt upp större delen av dagen, förutom när jag hämtade posten. Dessutom har jag haft ont i munnen efter tand-dragning i går så kvällen har jag ägnat åt jagande av starkare smärtstillande än Alvedon-Ipren. Lyckats få Citodon så nu ska jag troligen kunna sova en liten stund iaf. Trodde aldrig att det skulle göra så ont efter en tand dragits, har ondare nu än jag hade efter att jag fött Lucas... Kan konstatera att min kropp är gjord för att föda barn men inte för att dra ut tänder!

Tänk att fysisk smärta kan få den psykiska smärtan att försvinna för stunden. Har varit så upptagen av att ha ont i munnen att jag stundvis "glömt" den psykiska smärtan. Kan tänka mig att det är den effekten de personer som t.ex. skär sig är ute efter. Nej, jag kommer inte att börja med sånt, tror inte det hjälper mig att bearbeta det som hänt, troligen bara förvärra allt i längden. Jag menar bara att jag tror att jag förstår effekten de är ute efter och jag kan förstå att de faktiskt mår bättre psykiskt för stunden. På något sätt är fysisk smärta lättare att hantera än psykisk smärta, det är som att det gör mindre ont på något vis.

En kollega, som tränar på simhallen, vill gärna ha min hjälp när jag känner att jag orkar. Tror det blir bra, har nämligen tänkt börja simma så småningom. Min naprapat tycker att det vore toppen-träning för min stackars rygg. Då kan jag träna lite styrka först och sedan simma. Enda kravet från min sida är att det sker på förmiddagen, vill inte visa mig i bikini för alltför stor publik än, har faktsiskt nyss varit gravid och lagt på mig några extra kilon. Men träning i lagom mängd tror jag verkligen att min kropp behöver nu, vill återfå styrkan inför en ny graviditet. Kanske blir det träning nästa vecka.