"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




tisdag 25 maj 2010

Oro

Kan knappt vänta tills jag är gravid igen, vill spola fram tiden tills Lucas fått ett syskon. Samtidigt som jag inte vill något annat så är jag också livrädd. Tänk om det händer igen! Kan man klara av att förlora två barn? Försöker tänka att oddsen att det skulle hända en gång till är minimal men samtidigt så är risken densamma för oss som för någon annan. Och vi hade faktiskt oturen med oss med Lucas, vad är det som säger att det inte ska hända igen. Jag vet att hjärnblödning hos en bebis i magen är extremt ovanligt men något annat kan ju hända. Man har aldrig några garantier och jag kommer nog inte att kunna andas ut förrän jag har barnet i min famn. Jag hoppas att jag ska kunna njuta av graviditeten när den väl kommer och jag kommer att jobba för att kunna göra det men jag blir inte heller förvånad om jag kommer att vara orolig titt som tätt. Tur att det finns möjlighet till tätare kontroller via specialist mödravården. Önskar bara att någon kunde garantera att det kommer att går bra men tyvärr funkar livet inte så! Har sett alltför många exempel på familjer som drabbas av allt möjligt och omöjligt. Hoppas det inte blir så för oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar