Produkter att testa
13 år sedan
torsdag 6 maj 2010
En dag på stan
Idag blev det lunch på stan med en kollega. Gick bra. Vi hade en trevlig stund på Costas, pratade om ditt och datt men också om det som hänt. Känns ändå bra att prata om Lucas och förlossningen ibland. Skönt att komma hemifrån en sväng. Efter lunchdejten sprang jag runt på stan och letade diverse grejer. Hittade bl.a. en fin liten ängel att lägga vid graven på Hjärtero. Gick också in på Ingrids eftersom jag fått presentkort där för att köpa amnings-bh. Frågade om det gick att få förlängd giltighetstid och när jag förklarade vad som hänt brast allt och tårarna började rinna. Tyckte så synd om expediten som kämpade hårt för att inte börja gråta hon också... Resten av tiden fick jag springa runt med kletig mascara runt ögonen. Har knappt använt smink sedan vi fick det hemska beskedet pga risken för tårar och för att jag inte orkat bry mig men imorse fick jag ändå för mig att jag ville fräscha till mig lite. Friskhetstecken kanske. Men låter nog sminket vara ett tag till nu, är för labil än. Tycker bara så fruktansvärt synd om expediten, hoppas inte att jag förstörde hennes dag totalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Finns tvättservetter för makeup som man kan ha i handväskan. Det gör gott att känna sig fin, även dagar då livet är blä.
SvaraRaderaKram // Malin
Det är så fruktansvärt orättvist och sorgligt det som hänt er. Jag gråter när jag läser din blogg, jag känner din smärta trots att jag inte har egna barn. Jag hoppas att ni kan resa er ur detta och skapa en familj med ett nytt syskon. Det kommer aldrig ersätta Lucas förstås som ju alltid kommer att finnas med er men smärtan kanske avtar litegrann. Många varma kramar från Kattis
SvaraRaderaHej Ann-Louise!
SvaraRaderaJag har nu läst dina fina, kloka, sorgsna och uppriktiga tankar här. Vill bara säga att jag tänker på er ofta. Bilderna på Lucas är så fina och jag är så väldigt, väldigt ledsen för er skull. Jag önskar er all styrka och kraft som finns för att orka gå vidare.
Många kramar från Theresa.
Tack för era fina komentarer! Känns bra att det finns människor som tänker på oss och håller tummarna för att vi ska kunna ge Lucas ett syskon, det ger oss styrka att fortsätta!
SvaraRaderaMalin: Tack för tipset! Ska skaffa mig servetter så jag inte behöver oroa mig de dagar jag vill känna mig lite fin! :-)
Ann-Louise, du har en så fantastisk bra förmåga att sätta ord på, att beskriva det som känns utifrån det som hänt dig & Jimmy och er Ängel-Luckas, och tiden som bara fortsätter gå. Det finns ett stort värde, ett läkande i den förmågan. Jag läser och berörs och mitt hjärta fylls med stor tacksamhet för att jag får följa dina tankar. Med stor övertygelse känner jag att du & Jimmy tar er vidare och kommer att ge Luckas syskon...Var i den kraft som just dagen ger, that´s good enough.
SvaraRaderaVarm Kram.
Ann-Louse & Jimmy; ser att jag lagt till, helt omedvetet, ett k i Lucas namn. Förlåt mitt slarv. Med största respekt för ert val att skriva det vackra namnet Lucas. /Annelie
SvaraRaderaAnnelie: Ingen fara, händer så lätt! :-)
SvaraRaderaVille bara säga; tänk inte på expediten eller andra när du vill berätta vad som hänt, tror knappast du förstörde hennes dag, snarare visade vad livet tyvärr kan innebära..hon hade kanske mascara hon med men vad gör lite kladd under ögat i jämförelse med vad som hänt? Styrka till er!
SvaraRadera