... är det 8 veckor sedan Lucas föddes. Det är en konstig sorgeprocess att gå igenom. Samtidigt som jag saknar att ha honom i magen otroligt mycket så tycker jag det är oerhört sorgligt att inte fått lära känna honom mer, utanför magen. Jag vet att han var livlig i magen och envis men det är allt jag vet om hans personlighet. Skulle så vilja lärt känna honom utanför magen, se hans ögon och ta hand om honom. Det är dubbel sorg på något sätt, att förlora någon och dessutom sörja att man inte fick lära känna honom bättre. I början trodde jag att det var bättre att det hände i magen och inte efter några dagar eller veckor. Kanske det är det på ett sätt men samtidigt inte. Trodde inte det kunde vara en så stor sorg att inte fått lära känna någon. Jag skulle så gärna vilja se hans ögon och höra hans röst. Men det kommer jag aldrig att få göra. Vår älskade, älskade och efterlängtade son.
Varför?
Produkter att testa
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar