Söndagar

Trots att vi har det bra här är det lite jobbigt idag. Vi har gjort det till rutin att alltid åka till graven på söndagar och det går ju inte nu. Lucas föddes en söndag och därför har det blivit söndagar vi åker dit. Idag är det 18 veckor sedan han föddes och första söndagen vi inte är där sedan han begravdes. Men han finns i våra tankar trots att vi inte kan vara där.

Till något helt annat. Min käre sambo är helt till sig över att ha sett en hare mumsa på jordgubbar i min mammas jordgubbsland igår. Han satt lääänge i fönstret och bara tittade. Haren vågade sig ca 3 meter från fönstret och det var något helt nytt för min sambo som är betongbarn och bott hela sin uppväxt i höghus. Ibland syns det älgar och rävar här också, vore ju toppen om han fick se något av de djuren! Imorgon ska mamma och min sambo ut och plocka blåbär om det inte regnar. Jag stannar hemma. Ser inget nöje i att knata runt i skogen och må illa. Jag brukar också hitta av alla vattenfyllda hål och jag kan inte minnas en enda gång jag plockat bär och kommit hem utan att vara dyngvåt upp till knäna. Dessutom är jag fruktansvärt trött. Skulle kunna sova dygnet runt. Ja, jag vet att jag är duktig på att sova i vanliga fall också men denna trötthet är utöver det vanliga. Känns som att jag aldrig kommer att bli pigg igen oavsett hur mycket jag än sover. Bra med graviditets symtom. Nu just finns det inga tvivel om att jag är gravid och det där inne lever. Skönt.