Möte med spädbarnsfonden

Är nyss hemkommen från ett möte med spädbarnsfonden. Tycker det är bra att sitta ner och prata med andra som mist barn. Och lyssna på deras historier. Mötena börjar med att alla tänder varsitt ljus för de barn man mist. Sedan är det fritt att prata. Vissa saker har vi gemensamt och andra saker upplever vi på olika sätt. Är nyttigt att höra andra synvinklar än den man själv har. Det får en att tänka efter och börja tänka i andra banor. Tycker att dessa möten är toppen. Sandra, som håller i mötena, hade på förhand mailat och berättat att en av deltagarna är gravid. Av vi som deltog i kväll är det två som försöker bli gravida. Jag förstår att min graviditet förorsakar blandade känslor. Men jag hoppas också att den kan ínge lite hopp. Även änglamammor kan bli gravida. Men alla vi som satt där har inte så goda erfarenheter av statistik. Att tro att man tillhör den skara som enligt statistiken ska lyckas är svårt. 0,3-0,4% av alla barn dör i magen (tror att det är räknat från 28 fulla veckor iom att detta var gränsen för att ett barn skulle räknas som dödfödd och inte ett missfall tidigare). Det innebär att 99,6-99,7 procent föds levande. Vi tillhör inte den lyckliga mängden. Det är klart att man inte tror att man ska tillhöra den glada och lyckliga skaran oavsett vad det gäller då vi redan en gång råkat ut för det som statistiskt sett inte ska hända. Nästan alla barn föds levande men vi som satt där ikväll fick inte levande barn.

Nästa träff är 4:e oktober och  då är även personal från kvinnokliniken och barn 4 inbjudna. Hoppas att många kommer. Tror det är nyttigt både för oss och personalen.