"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




lördag 28 augusti 2010

5 månader

Idag är det fem månader sedan vår Lucas föddes. Har nyss varit förbi graven och hälsat på. Stod där och grät en stund. Tiden har gått otroligt fort men samtidigt otroligt långsamt. Snart ett halvår sedan. Kan än idag inte förstå hur man kan överleva ett sånt besked. Men på något sätt går det. Världen rasade samman under våra fötter den dagen. Svart och tomt. Och denna saknad som sliter i bröstet. Att varje dag vakna och inse att något är fruktansvärt fel. Varför måste man gå igenom något så omänskligt? Detta eviga varför...

Saknar dig otroligt mycket, älskade son... Du finns i våra hjärtan för alltid och du kommer alltid att vara en del av vår familj. Vår älskade ängel.
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym28 augusti 2010 kl. 23:05

    Så sorgligt att läsa ditt inlägg. Vet att det inte hjälper men vill ändå skriva att jag tänker på er. Hade jag kunnat nu hade jag omfamnat och gett dig en varm kram Ann-Louise.

    Malin

    SvaraRadera
  2. Ann-Louise29 augusti 2010 kl. 13:13

    Tack!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)