Nyår

Min familj har varit på besök över nyårshelgen. Det har varit roligt att ha dem här. Min systerdotter är ju bara bäst. Hon satt och delade ut godis (hon delar bara ut åt andra, stoppar aldrig i egen mun!) åt alla utom mig, för "moster har redan så stor mage så hon behöver inget godis!" :-) Min lilla systerson är den gladaste och mysigaste kille som finns. Han skrattar och "pratar" hela tiden, så nöjd med tillvaron. När jag ser honom kan jag inte undvika att undra över hur Lucas hade varit. Hade han också varit lika nöjd och belåten? Hade han också kunnat ställa sig upp nu? Hur hade de jämngammla kusinerna kommit överens? Det gör så ont, så ont i mitt hjärta att han inte får vara här med oss. Men han sitter säkert och vakar över sina kusiner uppe i himlen, ser till så inget ont händer dem...

Nyårsafton var en jobbig kväll. Jobbigare än julafton. Alla tankar och förhoppningar inför 2010 spelades upp. Hur vi lyckliga stod på en strand i Thailand med en sprattlande bebis i magen. Alla planer, alla drömmar som grusades. Smärtan som aldrig tar slut. Saknaden som alltid kommer att finnas. Det känns som att jag backat flera månader i min sorgeprocess. Det har varit några riktigt jobbiga dagar nu och jag vet inte hur jag ska kunna hitta styrkan att jobba och ta hand om andras barn de veckor jag har kvar innan havandeskapspenningen. Just nu känns det som en omöjlighet. Jag går mest omkring med tårarna rinnande.