30 veckor

30 hela veckor. Det närmar sig. Samtidigt som jag längtar efter fullgången tid och tills vi får ha vår bebis hos oss så är jag rädd. Jag vill att tiden ska stå stilla. Det är bara 5 veckor kvar till den vecka som Lucas dog och föddes i och det skrämmer mig. Handlar det bara om några veckor till som vi får njuta av bebis sparkar? Kommer vi att behöva ta farväl av ännu ett barn? Jag försöker men jag har så svårt att föreställa mig att vi får ett levande barn. Hoppet finns kvar men i min värld slutar graviditeter med sorg och begravning. Jag njuter av varje rörelse i magen, varje tecken på att den lille mår bra. Jag fortsätter att hoppas, önska och jag försöker tro att det är vår tur nu. Vår tur att få uppleva glädje. Om bara någon kunde lova att det går bra. Det är det ingen som kan. Bara tiden som får utvisa.