"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




onsdag 26 januari 2011

10 månader

Idag är det tio månader sedan vi fick beskedet att vår ängels lilla hjärta inte längre slog. Då trodde jag att jag inte skulle överleva och nu sitter jag här, tio månader senare, med hopp om en ljusare framtid. Med hopp om att snart få ett litet syskon till vår ängel. Men glömmer det gör man aldrig. Vi kommer alltid att ha ett barn för lite här på jorden.

3 kommentarer:

  1. Hej ann-louise,

    kikar in här för första gången,
    och har suttit och läst en lång stund.
    Vad grymt att måsta mista sin bebis,
    fågan varför kommer alltid,
    men alla frågor har heller inte svar...
    Din blogg sprider trots allt ni gått igenom
    framtisdtro, och jag tror att du genom din blogg kan ge andra mycket!
    Håller tummar och tår att ni får må bra, och att ni snart får träffa ert andra underverk!

    kram
    camilla k.
    ps. när jag satt och läste började jag fundera om du kanske är ann-louise som gick tillsammans med mig till närvårdare och sen i SYH..? [caisa.k[at]hotmail.com]

    SvaraRadera
  2. en annan änglamamma26 januari 2011 kl. 18:18

    märkligt hur det är.. hur livet kan ta sånna vändningar. Är glad för din skull att du kan se framtiden på ett ljust sätt.
    kram mia

    SvaraRadera