Februari

Imorgon är det en  ny månad. Imorgon kan vi säga att vi ska få barn nästa månad. :-) Så skönt att det känns som att tiden går fort. Har man varit gravid i 69 veckor med endast två månaders uppehåll börjar man längta tills bebis kommer. Jag njuter av att vara gravid och jag gillar min stora mage. Men nu vill jag in i nästa fas och ta hand om bebis utanför magen. Längtan är stor.

Det närmar sig

33 hela veckor har nu gått. Nu är det två veckor kvar tills vi är i den vecka som Lucas dog i. Bebis fortsätter med sin akrobatik och det är jag tacksam för. Jag vaknar på nätterna av sparkar och varje gång ligger jag med ett leende på läpparna och njuter. Jag hoppas att bebis fortsätter vara så aktiv, då slipper jag vara orolig. Kommer att vara jobbigt nog när vi kommit till v. 35 och tills bebis tittar ut. Det som är bra är att detta lilla pyre har ett helt annat rörelsemönster än vad Lucas hade. I början var jag orolig över att jag skulle "blanda ihop" graviditeterna och att jag skulle få känslan av att jag hade Lucas i magen igen. Men det är så stora skillnader mellan de båda att det aldrig har hänt. Bebis i magen visar hela tiden att det är en ny liten individ och det känns så skönt. Vi hoppas på fortsatta uppvaknanden mitt i natten med vilda sparkar resten av tiden! :-)

Fortsättning på föregående inlägg

Det skulle vara skoj och få höra en mer utvecklad version? Jag som inte förlorat ett barn ser bara en kärleksfull mor som förändrats totalt sedan sin sons födelse?

/Anonym

Här kommer lite av det jag blir provocerad av. Det är uttalande som "Mitt liv är slut om jag får en flicka", "Jag kommer att banta, dricka champagne och bli full med Ringo i babybjörnen" och "Barn ska inte hålla på att gråta för att få uppmärksamhet" som gör mig ledsen. Har man förlorat ett barn i magen så är ens största önskan att få ett levande barn, oavsett sort. Och att dricka mig full står långt ner på min önskelista. Jag vill bara få ägna mig åt mitt levande barn och ta hand om det och slippa ta hand om en grav istället. Någongång kommer jag säkert också att längta efter lite partaj men nu finns det inte i mina tankar överhuvudtaget. Prio ett är vårt väntade barn. Skulle det garantera att vi får ett levande barn så skulle jag gladeligen avstå alkohol resten av mitt liv. När det gäller gråtande barn så gråter små barn för att de vill något, det är deras enda sätt att förmedla sig. De gråter när de är hungriga, när de behöver ny blöja, har ont i magen osv. I artikeln (Amelia vänta barn) framkommer dock inte om det gäller äldre barn. För då kan jag faktiskt hålla med om att man ska hålla sig till det man sagt och bestämt och att barn inte ska få som de vill för att de gråter eller skriker.

Ta nu inte detta som att jag tror att jag vet och kan allt när det gäller barn. Eller att jag tror att jag är perfekt. För så är det verkligen inte. Jag kommer säkert att ändra uppfattning om saker och ting när vi väl får ett levande barn. Allt är inte svart eller vitt. Jag kommer också att vara trött och less ibland, precis som alla småbarnsföräldrar. Jag kommer också att göra saker som jag senare ifrågasätter varför jag gjorde. Det jag menade men mitt föregående inlägg är att det inte är en bra idé att sitta och läsa sådana provocerande uttalanden när man förlorat sitt barn för inte ens ett år sedan och väntar ett syskon och allt som finns i huvudet är "Snälla, låt detta gå bra, jag gör vad som helst för få ett levande barn, vad som helst". Något som många tar för givet när man kommit så långt som jag nu gjort. Det gjorde jag också när jag väntade Lucas. Tog för givet att vi, som alla andra, skulle få ett levande barn. Så blev det inte. Och mina tankar och känslor beror till en stor del på det vi gått igenom, vårt bagage. Precis som andra människor utgår ifrån sitt bagage. Skulle vi inte ha förlorat Lucas så skulle jag troligen inte reagerat så mycket på dessa uttalanden utan tänkt "var och en med sitt". Skulle Katrin förlorat ett barn skulle hon troligen inte uttalat sig som hon gjorde heller. Som sagt, man reagerar utifrån sina egna erfarenheter.

Dessa saker sa hon INNAN hon fått barn och om det är som "anonym" skriver, att hon ändrats sedan hon fick barn, så är det ju toppen!

Lättprovocerad

Man ska inte läsa om Katrin Zytomierskas syn på graviditet och barnuppfostran när man själv förlorat ett barn och tycker att livet är bra orättvist. Får ju hoppas att det mesta är för att provocera. Synd bara att man är så lätt provocerad och får ett skyhögt blodtryck när det gäller vissa saker...

Inception

Det var Inception vi såg igår. Hyfsad film men lite för tvära kast och svårt att hänga med för en höggravid och hormonstinn ( läs: förvirrad) kvinna. Ni som har sett den, hur tolkade ni slutet? Dröm eller verklighet? Jag tror på dröm...

Middag

Ikväll har vi varit ute och ätit trerätters. Mycket trevligt! Måste ju passa på innan bebis tittar ut för sen lär det nog ta ett bra tag innan vi går ut och äter bara jag och Jimmie. Mums så gott det var. Trodde inte att jag skulle klara av att få ner tre rätter men det gick. Nu är bebis och jag mycket mätta och belåtna. Nu blir det film hemma i soffan.

Dagens bästa

Man ska nog inte lita till 100% på sin GPS! :-)
http://gt.expressen.se/nyheter/1.2310052/foljde-gps-och-hamnade-framfor-sparvagnen

Mail

Nu finns det en mailadress som ni kan nå mig på. Ni hittar adressen i spalten till höger.

Grattis

Grattis på 10-månaders dagen min älskade ängel!

Ett litet fönster

Jag skulle verkligen vilja ha ett litet fönster på magen så vi kunde se vad den lilla krabaten sysslar med. Ibland grejas det så mycket där inne och jag blir så nyfiken på vad bebben gör. Tänk så roligt det skulle vara att kunna dra upp tröjan och se vad som händer där inne!

Saknad

Ända sedan dess att vi fick veta att vår ängel dött har han varit det första jag tänkt på när jag vaknat och det sista jag tänkt på innan jag somnat. Inte en enda dag har gått utan att jag tänkt på vår älskade son. Jag har saknat honom, sörjt honom, tänkt på hur det va att ha honom i magen och funderat över hur vårt liv hade sett ut om han hade fått leva. Tankarna tar aldrig slut. Det som ändras med tiden är smärtan. Saknaden finns alltid kvar men den gör mindre ont med tiden. I början kändes det som om någon slet ut mitt hjärta, slet det i småbitar och stampade på det. Nu känns det mer som småstick i hjärtat. Vissa dagar mindre, andra dagar mer. Läste någonstans att "tiden läker alla sår MEN kvar blir ärr av olika storlekar". Dessa ärr bleknar också med tiden men de försvinner aldrig helt. Det vill jag heller inte. Jag vill aldrig glömma min son, jag vill aldrig glömma det som hänt. Skulle jag få välja mellan att graviditeten med Lucas slutat som tidigt missfall eller att han dog i magen som han gjorde, så skulle jag utan tvekan välja det senare alternativet. Jag har en son, jag har burit honom i min mage och jag har fött honom.  Jag har fått se, hålla och krama min son och det vill jag inte vara utan. Aldrig.

10 månader

Idag är det tio månader sedan vi fick beskedet att vår ängels lilla hjärta inte längre slog. Då trodde jag att jag inte skulle överleva och nu sitter jag här, tio månader senare, med hopp om en ljusare framtid. Med hopp om att snart få ett litet syskon till vår ängel. Men glömmer det gör man aldrig. Vi kommer alltid att ha ett barn för lite här på jorden.

Harmoni

Har varit på bra humör hela dagen. Har fått sova bra i natt vilket är en bra början. Jag märker stora skillnader i mitt humör och mående sedan jag blev sjukskriven. Är mycket mindre orolig och mer harmonisk. Behöver inte oroa mig för om den ständiga stressen och regelbundna sammandragningar påverkar bebis negativt. Istället kan jag ta dagen som den kommer och göra endast det jag känner för och orkar med. Hoppas harmonin håller i sig ett tag till.

Glömde skriva att bebis ligger med huvudet neråt! Vår duktiga lilla bebbe. Fortsätt så. Vändningsförsök står inte högt på min önskelista.

Ultraljud

Har varit på ultraljud idag. Allt såg fint ut, precis som tidigare. Krabaten växer så det knakar. Är t.o.m. uppskattad +2,5% idag, till 2046 g! En riktig tungviktare. :-) Lucas vägde 2295 g när han föddes i v 35+5 (men han dog i v. 35+2). Tror att lillebror/lillasyster kommer att vara tyngre i samma vecka. Nästa ultraljud blir i v. 35+3, så vi får se då. Skönt att få bekräftelse på att allt såg bra ut.

I samband med ultraljudet passade jag på att kila förbi BB och förlossningen med lite go´fika, även specen fick fika. Hoppas det förgyllde mina kollegors arbetsdag lite grann. De hade tydligen en del att göra idag.

Dagens sysselsättning

Min mamma gör världens godaste bullar och idag lyckades jag ganska bra själv också!

Jimmies favvo, hasselnötstoppar

Kärleksmums

Brownies

Lilla pyret

Lucas syskon v. 25+3

En liten trötter

Termostathaveri

Termostaten i min kropp har pajat. Var nyss till affären för att handla några småsaker. Under promenaden dit fick jag ta av mig handskar, mössa och knäppa upp jackan helt och ändå höll jag på att dö av värmeslag. Längtade efter att ta av mig till t-shirt men jag kom fram till att det nog inte var en så bra idé. Hade inga sådana symtom när jag väntade Lucas. Då var vi i Thailand och jag njöt av värmen där. Nu skulle jag tuppa av på två röda om jag var tvungen att vistas i sån värme. De som känner mig vet att detta inte är likt mig. Jag går nästan med yllebyxor fram till midsommar då jag är så frusen av mig. Intressant att få känna på hur de varmblodiga har det! Och tur att det är vinter nu, kan ju alltid gå ut och rulla mig i snön om det skulle bli för jobbigt! :-)

Reaktioner

Har lagt upp små rutor så ni enkelt kan klicka om det är något som ni tycker passar in på inlägget. Har dock bara positiva saker att välja mellan. Vanliga kommentarer är fortfarande mycket välkomna! :-)

Väggord

"För alltid i mitt hjärta"

Det här målade jag på en vägg i vardagsrummet idag.

Gjort med kärlek. För vår ängel.



Kyrkogården

Vår ängel är begraven på en fin kyrkogård!

När det är vår tur, kommer vi att göra honom sällskap på denna vackra plats.

Lördagen

Det här har Jimmie sysslat med större delen av dagen

Jag har gjort min egen Pesto för första gången. Pluspoäng till mig!



Snart vår?

En härlig dag idag. Solen har lyst och det har droppat lite från taken. Solen värmde faktiskt en aning idag. Vårkänsla! Eller så är det bara önsketänkande från min sida. För när våren kommer, så kommer även storken till oss! :-) Men efter idag så känns det onekligen som att dagen D närmar sig.

Fick även besök av vänner. Roligt att surra en stund. De väntar också tillökning i år så det blir kul att ha någon nära som är ledig samtidigt. Hoppas på många promenader med barnvagnarna.

Magen

Vecka 31+4

Dagens prommis

Promenaden började bra. Såg att kiss-katten varit på trappan igen. Självsäkra steg rakt mot krukan, sen tvärstopp och snabba steg därifrån. Tack för tipset om svartpeppar! :-)



Inga soliga bilder att bjuda på idag...

Omröstning

Har startat en omröstning för er som tror sig veta vad det är för krabat som döljer sig i min mage. I spalten till höger kan ni rösta om ni tror det blir en pojke eller en flicka. Kul att se vad majoriteten tror och om det sen överensstämmer med vad det är. Så rösta nu alla! Man kan rösta fram till 2011-03-01.

Vårt hem

Lovade för lääänge sen att jag skulle lägga ut några bilder inifrån vårt hus. Här kommer dom:

Vardagsrummet

Matplats i vardagsrummet

Matplats i köket.

Kaminen ser man både från köket och vardagsrummet. Mysigt värre!

När jag är klar med barnrummet lägger jag ut bilder på det. Har tänkt göra en väggmålning av barbapapa familjen. Får se om det blir som jag tänkt mig.

Promenaden i bilder

Min spark fick följa med på promenaden, om jag skulle behöva sätta mig ner en stund



Vår fina hylla

Här kommer lite bilder på vår fina hylla vi köpte för några dagar sen. Perfekt för våra kokböcker!

 



Suck, stön och jag vet inte vad...

Då damp det ner ett brev från försäkringskassan idag. Så fort jag öppnat brevet så ser jag med stora svarta bokstäver " Försäkringskassan ändrar inte beslutet som fattades den 27 december 2010".  Med motiveringen "du bedöms inte ha tillräckligt fysiskt tungt jobb".

"Försäkringskassan har särskilt beaktat att mycket stående, böjningar och påfrestande arbetställningar i sig inte berättigar till graviditetspenning till någon del, utan alltid beaktas i kombination med tunga lyft".

Och då menar dom att bara för att jag inte kan säga att jag lyfter x antal kg, x antal gånger/dag så är min arbetsförmåga inte nedsatt med minst en fjärdedel. Jag lyfter dagligen men det varierar otroligt mycket på en vårdavdelning. Men det tyngsta på mitt jobb är all sned belastning och allt gående. Och jag har faktiskt svårt att nå fram till patienterna med en stor mage i vägen. Men lyfter man inte regelbundet har man inget tungt jobb. Mycket märkligt. Då är det tydligen hur lätt som helst att vara maratonlöpare eller sprinter, för att inte tala om gångare, för de lyfter faktiskt ingenting annat än fötterna på ett helt lopp.

Tog även upp patientsäkerheten som en faktor. Jag är inte tillräckligt snabb i akuta situationer. Men det är enligt FK "arbetsgivarens ansvar och inte en faktor som kan grunda för rätt till graviditetspenning". Min arbetsgivare har redan fyllt i ett papper om att jag inte kan omplaceras. Vad ska dom då göra? Sparka alla gravida för att vi inte är tillräckligt snabba?

Sen så skriver FK följande " Varje ärende är unikt och bedöms  efter de underlag som finns i just det ärendet. Det innebär i praktiken att två kvinnor med samma arbetsuppgifter kan få olika beslut". Kan säga att jag skickade in samma underlag när jag väntade Lucas och då var det inga problem. Det handlar alltså bara om vilken handläggare man råkar få. Inget annat. Och så ska det inte få vara.

Nä, nu ska jag sluta klaga. Ska kolla igenom alla bilder jag tog under promenaden och förhoppningsvis blev nån så bra att jag kan lägga upp här.

Fotodags

Ska ut i det fina men kalla vädret och leka med vår systemkamera. Hoppas jag lyckas med några bilder, innan jag fryser ihjäl, som jag kan lägga upp här.

Ett litet kort

Detta kort gjorde min sambo glad. Tänk att ett litet kort, som många andra också troligen får, kan förgylla dagen. En fin gest av brevbäraren och posten!



En ängel

Igår fick Lucas och alla andra änglabarn i himlen sällskap av lille Alfred... Ännu ett liv som släckts alltför tidigt.

Sov gott du lille

Alfred

Alfred är en liten kille som fått en tuff start i livet. Han föddes i Finland efter en lång och traumatisk förlossning och ligger nu i en ECMO-maskin (en maskin som sköter om hans syresättning) i Sverige då hans lungor inte fungerar som de ska pga att han aspirerat mekonium (bebisens första bajs kallas så). Han har även drabbats av hjärnblödning och hjärnan är svullen. Han behöver alla tummar som finns! Ni kan följa hans kamp på hans mosters blogg HÄR.

Goda nyheter

Läste idag att en änglamamma är gravid. Jag blir så glad när jag läser sånt. Känns som att änglamammor är extra mycket värda att bli gravida. Kände igen mig i så mycket av det hon skrivit. Precis som hon skriver så hade inte heller jag förväntat mig att det skulle bli en lätt graviditet men man kan ändå inte förbereda sig för alla känslor som dyker upp. Speciellt i början. Och nu när jag närmar mig slutet så märker jag att fler tankar och känslor dyker upp igen. Men nu är det inte lång tid kvar. Som vi längtar. Och hoppas. Det går inte att göra annat.

Sömn

Idag ska jag försöka ta mig in till stan utan att svimma. Hoppas jag lyckas. Det blir träff med några vänner. Ska även titta på en hylla vi är sugna på att köpa till köket så vi har någonstans att ställa alla våra kokböcker.

Tror jag har hittat det som lindrar mina myrkrypningar. Har försökt med högläge av benen, TENS och promenad men inget har hjälpt. Känns som att det ena benet vill springa maraton, speciellt mitt i natten, vilket vi alla vet är omöjligt för mig...Undras hur många gånger jag skulle svimma? Igår masserade Jimmie benet och sedan lade jag på en varm vetevärmare. Och jag somnade utan att ligga och vrida på mig hundrafemtioelva varv!! :-)

Snart ut i det vackra vintervädret. Men jag längtar efter våren nu. För när våren kommer, kommer även bebis! Om någon har en sån där fjärrkontroll som Sandler har i filmen Click är ni välkomna att låna ut den till mig!

Promenaden

När jag klev ut genom dörren idag såg jag genast att en katt varit och kissat på trappan igen. Suck. Syntes bra på den oskottade trappan var den hade varit. Med målmedvetna steg hade den gått rakt fram till vår tuija, sprejat ner krukan med kiss och gått därifrån. Förra veckan vaknade jag mitt i natten av några ljud, gick och kontrollerade och då satt två katter på trappen och jamade. Vi börjar undra om förra husägaren kanske matade katterna då vår trappa verkar vara deras favvoställe...

Efter att jag tagit bort det jag kunde av kattkisset så gick jag på min promenad. Inga sammandragningar, däremot fick jag andfåddhetsatacker emallanåt trots min snigelfart. Hade det varit sommar skulle sniglarna ha skrattat när de sprungit förbi mig... När jag kommit halvvägs så svartnade det för ögonen och jag var på vippen att svimma. Fick sätta mig ner och luta mig mot en lyktstolpe. Tur att Ica fanns i närheten, knallade dit och satte mig ner en stund innan jag fortsatte hemåt. Otäckt att nästan svimma bara sådär. Måste ha varit blodtrycket som fick fnatt. Jag tog mig hem iallafall. Blir lugnt resten av dagen iallfall.

31 hela veckor

Igår trodde jag att jag skulle bli sjuk. Snorig och trött hela dagen. Idag känns det dock bättre. Hoppas jag slipper bli sjuk. Däremot besväras jag av myrkryp i benen. Två nätter i rad har jag fått kliva upp och lägga benen i högläge. Och när jag klev upp imorse började det krypa genast. Ska ta mig ut på en liten promenad idag och se om det blir bättre. Igår höll jag mig inne då det var snöstorm.

Nu har 31 hela veckor gått och jag har fortfarande en livlig krabat inne i magen. Skönt. Undras hur länge den har tillräckligt med utrymme att göra kullerbyttor? Det verkar vara favoritsysselsättningen, speciellt nattetid. Vi får nog förbereda oss på att vara vakna på nätterna när den lille tittat ut, tur att jag också är en nattuggla i vanliga fall! :-)

Nä, nu ut och traska/rulla fram en sväng i det fina vädret.

Award nr 2

Den andra awarden fick jag av Annica.

Med priset följer några frågor och sen så ska jag skicka Awarden vidare till sju bloggar.

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?

Photoshop Elements (semiproffsens variant). Vilka bilder behöver skärpas upp med

(ur Digital fotografi av Scott Kelby)

Vad var det senaste du såg på tv?
 Säsongspremiären av Solsidan!! :-)

Borsett från datorn, vad hör du just nu?

TV´n

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

Igår när vi var förbi graven. Hälsade även på några vänner efteråt och sen gick vi på bio

Vad har du på dig?

Nattlinnet

Vilken var den senaste filmen du såg?

"The tourist" på bio igår

Skulle du överväga att flytta utomlands?

Eftersom jag är född och uppvuxen i Finland så bor jag redan utomlands sedan snart 10 år tillbaks :-)

Jag vill skicka Awarden till följande bloggar:

Veronica

Alexandra

Änglaflikkan

Änglamamma till Alfons

Maria

Änglamor till Ängel Emanuel

Linn

Award

Har fått några awards. Alltid lika roligt att få det. Värmer att veta att det finns de som tycker att min blogg är bra, trots att innehållet ofta handlar om vår stora sorg. Jag blir alltid lika berörd varje gång jag får en kommentar av någon jag/vi inte känner. Att ni som inte känner oss ändå läser om vårt öde och delar vår sorg och nu även vårt hopp om att få ett levande syskon till Lucas. Det är stort. Ni är guld värda!

Denna award fick jag av Malin för ett bra tag sen.

Till Awarden hör att välja tre favoritförfattare och ange en bok av dem, skicka vidare Awarden till fem favoritbloggar och tacka den man fått awarden av och till sist klistra in loggan på bloggsidan.

Bra uppgifter till denna award då jag älskar att läsa. Det absolut bästa jag vet är att ligga på en varm sandstrand och njuta av solen och en bra bok.

Första favoritförfattaren är Camilla Läckberg. Jag gillar alla hennes deckare.

Andra favoriten är Stig Larsson och hans millennium triologi.

Tredje favoriten är Dan Brown. Gillar alla hans böcker om Robert Langdon.

Jag gillar deckare med andra ord! :-)

Awarden vill jag ge vidare till följande bloggar:

Katarina 

Annica 

Tonci 

Maria

Perfektionisten

Alla är de änglamammor och deras högsta önskan är att få ett syskon till sina änglar.



Graven

Så här fint var det vid graven idag! Svinkallt men vackert... Som ni ser så har vi haft mycket att skotta i vinter och det ser ut att komma ännu mera snö imorgon. Börjar längta efter vår så vi kan plantera fina blommor hos Lucas.

Härlig natt

Låg vaken ganska lång tid efter nattens toabesök. Bebis bökade på och gjorde kullerbyttor. Magen for från sida till sida. Det var så skönt att bara kunna ligga och njuta av vildingen där inne. Behövde inte oroa mig för att jag snart skulle kliva upp och åka till jobbet, kunde bara ta det lugnt och känna bebis. Det är så skönt att vara hemma och slippa alla måsten...

Glass

Vi älskar hemmagjord glass och hittills har vi alltid gjort den förhand. Nu är vi sugna på att köpa en glassmaskin. Någon som har erfarenhet och kan rekommendera märke och modell?

Bm

Har varit på besök hos barnmorskan idag. Allt såg fint ut. Magen växer som den ska och alla mina värden är bra. Bebishjärtat slog med 148 spm idag. Bad om att få prata med någon kurator eller psykolog också. Känns som att det vore en bra idé. Mycket tankar som snurrar och det lär inte bli mindre med tiden. Inte så att jag är orolig just nu men en oro inför framtiden ligger och lurar hela tiden. Även mycket tankar på Lucas som snurrar runt.

I övrigt så har sammandragningarna avtagit nu när jag får vila och ta allt i min egen takt. Känner mig också piggare och psykiskt stabilare. Behöver ju inte ta hand om en massa bebisar varje dag och det tror jag gör mycket. Skönt att kunna koppla bort jobbet och koncentrera mig helt och hållet på det enda som känns väsentligt i mitt liv just nu, nämligen det lilla livet i min mage. Allt annat tycks sakna mening nu.

Statistik

Man kan se statistik över hur läsare hittat till bloggen, vilket land de befinner sig i mm. Är intressant att se denna statistik. Ni läsare befinner er i många olika länder. De nordiska länderna är ganska självklara. Mindre självklara länder är Irland, Frankrike, Tyskland, Turkiet, USA, Kanada och Ryssland. Skulle vara spännande att få höra hur ni hittat hit. En rolig sak jag upptäckte idag var att 15 stycken hittat till bloggen när de googlat "Rudolf med röda mulen". Tror inte att en blogg om änglabarn var det de hade i åtanke när de klickade på länken till min blogg. Orsaken till varför min blogg kommer upp är troligen den att jag skrev ett inlägg med den rubriken när jag var förkyld...

Änglabloggar

Om DU har en änglablogg som jag missat, skicka gärna en länk till din blogg så jag kan lägga upp den under "änglabloggar"!

En kram

Läste nyss om bemötande på en annan änglablogg. Kom att tänka på när jag besökte min mammas arbetsplats senast vi var hemma i Finland. Några av hennes arbetskamrater kom fram och kramade om mig. Det värmde. Det behöver inte vara krångligare än så. Något så enkelt som en kram säger mer än tusen ord!

Träff

Har varit på "gravid igen träff" med spädbarnsfonden. Vi är hela fyra stycken som är gravida! :-) Tre av oss är beräknade i mars och en i juni. Vi har haft mycket att prata om och det har varit intressant att höra hur de andra upplever sina graviditeter och även omgivningens reaktioner. Hoppas vi alla kan träffas igen innan det är dags att föda.

Blommor

Minns ni mina stackars orkideér som drabbats av ullöss? Den ena blev jag tvungen att kasta ut. Efter vår tripp till Finland var den översållad av löss. Blomman vi fick när Lucas dog är så här fin nu! :-)

Inge mer jobb

Nu är jag helt sjukskriven. Kommer inte att jobba mer nu förrän jag kommer tillbaks från föräldraledigt. Hoppas bara jag blir beviljad Hp så jag slipper vara sjukskriven, är less på det.

30 veckor

30 hela veckor. Det närmar sig. Samtidigt som jag längtar efter fullgången tid och tills vi får ha vår bebis hos oss så är jag rädd. Jag vill att tiden ska stå stilla. Det är bara 5 veckor kvar till den vecka som Lucas dog och föddes i och det skrämmer mig. Handlar det bara om några veckor till som vi får njuta av bebis sparkar? Kommer vi att behöva ta farväl av ännu ett barn? Jag försöker men jag har så svårt att föreställa mig att vi får ett levande barn. Hoppet finns kvar men i min värld slutar graviditeter med sorg och begravning. Jag njuter av varje rörelse i magen, varje tecken på att den lille mår bra. Jag fortsätter att hoppas, önska och jag försöker tro att det är vår tur nu. Vår tur att få uppleva glädje. Om bara någon kunde lova att det går bra. Det är det ingen som kan. Bara tiden som får utvisa.

En snöskottares dagbok

Tredje gången idag som Jimmie är ute och skottar snö. Efter andra gången hann han bara in så kom snöplogen farandes. Bara att gå ut igen! Vi får hoppas att det inte blir som i historien nedan som jag tagit från skrattnet.se. :-)

9:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något finare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa idé jag någonsin haft. Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick skotta igen. Vilket underbart liv.

12:e December
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle vara förskräckligt! Bob säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Bob är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

14:e December
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra så. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet! Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera. Jag tycker det är löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme, vilket jag tycker var väldigt elakt.

17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Bob säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning för jobbet. Jag tror han ljuger.

22:a December
Bob hade rätt om att det blir en vit jul därför att det föll 32 cm till av den där vita skiten, och det är så kallt att det nog inte smälter förrän i augusti. Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta, sedan blev jag tvungen att pissa. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Bob att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den skitstöveln ljuger.

23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon knäpp eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det, men jag tror ta mig fan att hon ljuger.

24:e December
15 cm. Snön har blivit så hårt packad av snöplogen att jag bröt av snöskyffeln. Tror jag fick en hjärtattack. Om jag får tag på den djäkeln som kör snöplogen ska jag dra honom i hans kulor genom snön. Jag vet att han gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag har skottat färdigt sedan kommer han längs gatan i 100 km i timmen och plogar igen det jag nyss skottat! Frugan vill att vi ska sjunga julsånger i kväll när vi öppnar julklapparna men jag är för upptagen med att kolla efter snöplogen.

25:e December
God jul. 50 cm till av den jävla skitsnön. Blev insöad. Tanken på att skotta gör att mitt blod börjar koka. Gud vad jag hatar snön! Snöplogsföraren kom förbi och frågade om en donation. Jag slog honom i huvudet med snöskyffeln.

26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan flyttade jag hit för? Alltihop var HENNES ide. Hon går mig på nerverna.

28:e December
Fortfarande insöad. Satmaran gör mig galen.

29:e December
25 cm till. Bob säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Det var det löjligaste jag har hört. Hur dum tror han att jag är?

30:e December
Taket rasade in. Snöplogsföraren stämmer mig på en miljon kronor för att jag slog honom i huvudet. Frugan åkte till sin mamma.

31:a December
Eldade upp det som var kvar av huset. Ingen mer skottning.

8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig. Varför är jag fastbunden i sängen?

Oönskade katter

En katt har börjat springa på vår trappa och kissa. Gillar katter i vanliga fall men jag gillar inte när de kissar på vår trappa! Det luktar inte gott... Någon som har något tips på hur vi får den att sluta? Springer miljontals katter här och börjar en springa och markera sitt revir här har vi väl snart resten av katterna här också. Gissa om jag kommer att oroa mig över att de ska krypa upp i barnvagnen sen. Måste köpa "kattskydd" så de inte tar sig upp.

Solsidan

Längtar till 16:e januari för då börjar andra säsongen av Solsidan!! :-) Behöver lite komedi. Kan bli en riktigt trevlig vår om andra säsongen är lika bra som första.

Lördag

Efter en god natts sömn är det bättre med sammandragningarna. Skönt! Däremot säger fogarna ifrån idag men det är inte konstigt med tanke på allt spring på jobbet senaste dagarna. Känns fortfarande att beslutet jag tog igår är rätt. Nu är det dags att ta det lugnt och försöka njuta så gott det går av restrerande tid som gravid. Tack för alla stöttande kommentarer förresten!

Idag åkte julen ut. Och en grundlig städning har det också blivit, dock inte av mig. Jag har mest gått runt och torkat lite damm och lagt alla julsaker i lådor. Min käre sambo har fått göra grovjobbet. Riskerar inte att få mer sammandragningar.

Vi har också hunnit med besök av fina vänner. Alltid lika roligt! :-)

Nu väntar en luuugn kväll i soffan

sammandragningar

Tror det får vara slutjobbat nu. Känns så i kroppen. Efter en ovanligt lugn decembermånad har nu alla bebisar bestämt sig för att titta ut. Efter två kaotiska pass på BB så kan jag inte ens kliva upp i stående utan att magen drar ihop sig och blir stenhård, ont gör det dessutom mellan varven. Oron blir större. Tårarna har hotat att svämma över många gånger under dagens pass. Inget jobb i världen är värt att riskera vår lilla älskades hälsa. Och mitt psyke klarar inte mer nu. Känns som ett nederlag men jag har bestämt mig för att lyssna till kroppen. Och nu säger den att det får vara nog. Ska ringa min läkare på måndag.

FK

Överklagan till FK är inskickad. Bara att hålla tummarna och hoppas nu. Kruxet är att de har 30 dagar på sig att gå igenom den och det är inte 30 dagar kvar tills jag får HP om jag får det beviljat denna gång... Ringde och pratade med den som hade handlagt mitt ärende. Hon gäspade ljudligt i telefon och svarade nonchalant på mina frågor. Hon visade tydligt att hon inte brydde sig ett skvatt om min situation, för henne var jag bara en irriterande människa som hade mage att störa henne i det som tydligen var hennes förmiddagsvila. Enligt henne spelar det ingen roll att jag fick HP med Lucas, de har blivit strängare sedan dess sa hon. Det spelar tydligen inte heller någon roll att alla mina gravida kollegor, som utför exakt samma jobb som jag och som alla fått barn inom det senaste halvåret, blivit beviljade HP. Det är individuell bedömning, som det så fint heter. Det innebär att det är helt rättvis om alla, med samma arbetsuppgifter på samma arbetsplats, utom en får beviljat HP. För då har FK beslutat att den personen inte har ett tillräckligt fysiskt tungt jobb medan de andra har det och enligt dem är det fullt rimligt att det kan vara så. Tror jag ska starta en kampanj för alla gravida kvinnors rätt till ledighet minst en månad före beräknad födelse. Även om man inte har ett tungt och fysiskt påfrestande jobb så är jobb det sista man tänker på (de flesta iaf). Alla som vill borde få tid till att vila upp sig, boa och förbereda sig inför det som komma skall.

Vilken himla tur att jag inte råkade ut för något sånt här gällande min sjukskrivning. Då skulle jag ha varit deprimerad och gråhårig vid det här laget.

En tapper liten ängel

Igår fick alla änglabarn en till liten lekkamrat. En liten tapper ängel som inte fick vara kvar hos sin mamma och pappa. En ängel som redan har sina två syskon där uppe.
Mina tankar går till änglafamiljen idag...

Suck

Som pricken över i:et fick jag idag avslag på min havandeskapsansökan. Konstigt då jag för ett år sedan blev beviljad havandeskapspenning för samma jobb...

Nyår

Min familj har varit på besök över nyårshelgen. Det har varit roligt att ha dem här. Min systerdotter är ju bara bäst. Hon satt och delade ut godis (hon delar bara ut åt andra, stoppar aldrig i egen mun!) åt alla utom mig, för "moster har redan så stor mage så hon behöver inget godis!" :-) Min lilla systerson är den gladaste och mysigaste kille som finns. Han skrattar och "pratar" hela tiden, så nöjd med tillvaron. När jag ser honom kan jag inte undvika att undra över hur Lucas hade varit. Hade han också varit lika nöjd och belåten? Hade han också kunnat ställa sig upp nu? Hur hade de jämngammla kusinerna kommit överens? Det gör så ont, så ont i mitt hjärta att han inte får vara här med oss. Men han sitter säkert och vakar över sina kusiner uppe i himlen, ser till så inget ont händer dem...

Nyårsafton var en jobbig kväll. Jobbigare än julafton. Alla tankar och förhoppningar inför 2010 spelades upp. Hur vi lyckliga stod på en strand i Thailand med en sprattlande bebis i magen. Alla planer, alla drömmar som grusades. Smärtan som aldrig tar slut. Saknaden som alltid kommer att finnas. Det känns som att jag backat flera månader i min sorgeprocess. Det har varit några riktigt jobbiga dagar nu och jag vet inte hur jag ska kunna hitta styrkan att jobba och ta hand om andras barn de veckor jag har kvar innan havandeskapspenningen. Just nu känns det som en omöjlighet. Jag går mest omkring med tårarna rinnande.