"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




torsdag 9 september 2010

Träff med arbetskompis

Träffade en gammal arbetskompis i omklädningsrummet efter jobbet ikväll. Hon frågade hur det går och så. Hon berättade att hon läser bloggen och att hon tyckte det var bra att jag skrivit att jag tycker det är bra att folk vågar fråga hur det är osv och inte går undan eller låtsas som det regnar. Det var bra. Bra att bloggen hjälper bekanta att våga ta kontakt. Höll på att börja gråta då hon sa "Tänk så glad och stolt Lucas är nu då han ska bli storebror". Den kommentaren gick direkt in i hjärtat på mig. Att få bekräftat att Lucas faktiskt är en del av våra liv och att han räknas fast han inte finns här på jorden med oss. Att andra också ser honom som en del av oss. Tänk vad en liten kommentar kan göra mycket! Tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar