"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




tisdag 28 september 2010

6 månader

Idag är det 1/2 år, 6 månader sen vår ängel föddes. Vår fina, fina Lucas. Då trodde jag aldrig att jag skulle leva denna dag. Jag trodde jag skulle dö av sorg. Jag lever fortfarande men jag kämpar, mer eller mindre, varje dag för att kunna fortsätta framåt. För att läka och bearbeta. För att hitta ett sätt att lära mig leva med förlusten av vår son. Och på något ofattbart sätt blir det lättare. Sorgen kommer alltid att finnas men den ändrar karaktär med tiden. Idag är dock saknaden stor. Om han hade fått leva hade vi haft en 6 månaders bebis med allt det innebär. Istället har vi minnen och en grav.

Älskar dig för alltid!

5 kommentarer:

  1. Skickar en stor kram! Tänker på er!

    SvaraRadera
  2. men det är tur att du finns kvar så du kan ge din son en liten syster eller bror han kommer bli så stolt över dig:) många kramar

    SvaraRadera
  3. Jag vill också skicka dig en stor varm kram. Så fint hos Lucas. Tänker på er.

    SvaraRadera