Idag är det 1/2 år, 6 månader sen vår ängel föddes. Vår fina, fina Lucas. Då trodde jag aldrig att jag skulle leva denna dag. Jag trodde jag skulle dö av sorg. Jag lever fortfarande men jag kämpar, mer eller mindre, varje dag för att kunna fortsätta framåt. För att läka och bearbeta. För att hitta ett sätt att lära mig leva med förlusten av vår son. Och på något ofattbart sätt blir det lättare. Sorgen kommer alltid att finnas men den ändrar karaktär med tiden. Idag är dock saknaden stor. Om han hade fått leva hade vi haft en 6 månaders bebis med allt det innebär. Istället har vi minnen och en grav.
Älskar dig för alltid!
Stor, stor kram till er!
SvaraRaderaSkickar en stor kram! Tänker på er!
SvaraRaderamen det är tur att du finns kvar så du kan ge din son en liten syster eller bror han kommer bli så stolt över dig:) många kramar
SvaraRaderaJag vill också skicka dig en stor varm kram. Så fint hos Lucas. Tänker på er.
SvaraRaderaTack alla!!
SvaraRaderaKramar