"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




onsdag 15 september 2010

Husägare!

Då var man husägare! :-) Skrev alla papper idag. Blev lite försenad för precis när jag skulle fara hemifrån bestämde min kropp sig för att göra sig av med maten jag precis fått i mig. Bra tajming. Har ägnat kvällen till packning och städning men nu tror jag att jag gjort mitt. Ska lägga mig på soffan och slappa tills det är dags att gå och sova för natten. Sov länge i morse och ändå är jag helt slut. Och ska jag vara riktigt ärlig har jag inte gjort så mycket idag. Sambon städar och jag har endast packat några få kartonger.

Tjejen vars son dog i magen nyligen uppdaterade bloggen idag. Hon skrev om förlossningen och om hur svårt det var att lämna kvar sitt barn på sjukhuset. Kände igen mig i så mycket av det hon skrev och det var riktigt jobbigt att läsa. Har läst om andra änglaföräldrars upplevelser också men på nåt vis känns det jobbigare då jag vet att de går igenom detta nu. Inte för flera år eller månader sedan, utan nu. Liten tröst i det hela är att omhändertagandet och bemötandet av vårdpersonalen var bra. Är en så viktig del i det hela då det är där minnena av barnet slutar. Inga nya minnen som tillkommer. Ja, begravningen då men minnen av att känna och vara fysiskt nära barnet tar slut vid förlossningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar