"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




lördag 11 december 2010

Som vanligt igen

Idag känns det som vanligt i magen. Liten har varit livlig och sparkat ordentligt. Oron har släppt. Skönt. Har varit på promenad i skogen och t.o.m då fick jag en och annan spark. Hoppas det inte blir ngn fler dag med samma oro som igår. Det var inte en rolig dag.
Upplagd av kl.

7 kommentarer:

  1. Anonym11 december 2010 kl. 15:11

    Hej! Hittade din blogg via en annan änglamamma och har varit inne här och läst förut men nyligen insett att jag ju har träffat dig! Blev så glad när jag insåg att det var just Du för jag har tänkt på dig mycket och funderat på hur du haft det! Vi satt bredvid varandra på en Spädbarnsfonden-träff tidigare i höst och kom fram till att vi väntar barn igen nästan samtidigt! :) Minns du? Vet precis hur du kände när du hade den fruktansvärda dagen! Jag hade en för någon vecka sedan när jag försökte lugna mig själv helt utan resultat, det rörde sig i magen då och då men var så otroligt lugnt, tankarna började snurra och vandrade hela tiden tillbaka i våras. Till slut gick jag gråtandes in till KK och fick direkt titta in hos bebisen. Allt såg tack och lov bara bra ut och tårar av lättnaden kunde inte sluta rinna. Grät sedan i två dagar för att luften gick ur mig. Man känner sig så maktlös! Vad skönt att din oro släppt idag! Stor kram! /Anna

    SvaraRadera
  2. Ann-Louise11 december 2010 kl. 15:30

    Jo, jag minns dig! :-) Kul att du hittat hit. Skönt att allt såg bra ut för dig också. Hur mår du annars? Går graviditeten bra?
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Timea11 december 2010 kl. 19:49

    Vad skönt att bebisen var livlig igen och du fick släppa oron.
    Varma kramar!

    SvaraRadera
  4. Maria11 december 2010 kl. 21:15

    Hej!
    Har suttit och läst hela din blogg, från början till slut. Jag är nybliven änglamamma och känner igen mig i stort sett i allt det du skriver. Tack för att du delar med dig om sorgen men även om din graviditet, det inger hopp att kanske jag också, om en inte alltför lång framtid, kan bli gravid igen :)
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Ann-Louise11 december 2010 kl. 21:37

    Maria: Roligt att du hittade hit men tråkigt att det ska vara pga att du också drabbats av samma hemska öde. Beklagar att er ängel inte fick vara kvar hos er. Känns bra att läsa att min blogg inger hopp. Hoppas att ni också snart väntar ett syskon till er ängel.
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Sandra11 december 2010 kl. 22:29

    Hej Ann-Louise. Vad skönt att allt är bra. Jag hade också ett sådant besök på förlossningen och känslorna kring att samma sak skulle återupprepas var hemskt jobbigt att känna.

    Här finns artikeln om oss. Jag lade upp den på en blogg. Så kan du länka till den om du vill.

    http://mist-ett-barn.blogspot.com/2010/12/nora-i-vara-hjartan.html

    SvaraRadera
  7. Ann-Louise11 december 2010 kl. 22:52

    Sandra: Tack för länken, lägger genast ut den!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)