"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




måndag 20 december 2010

Olika verkligheter

Än en gång slog det mig hur konstigt mitt liv har blivit. Såg en statusuppdatering (av en nybliven mamma) på facebook: "Måste ut och köpa blöjor i snön, blää". Min statusuppdatering igår borde då ha varit "Måste skotta bort all snö, som går upp till knäna, från min sons grav, blää"...  Ni kan ju gissa vilket av ovanstående jag hellre hade gjort. Snacka om att vi lever i olika verkligheter.  Och snälla missförstå mig inte. Jag har förståelse för att barnföräldrar tycker vissa saker är mer eller mindre jobbiga, saker som jag längtar efter att få uppleva. Och man har rätt att tycka det är jobbigt. Men ibland blir det jobbigt för mig. Idag högg det till i mitt hjärta. Jag vill ha sömnlösa nätter, blöjbyten, ömma bröst och barnskrik. Förstå så härligt att ha ett barn som kan skrika och gråta. Jag skulle göra vad som helst för det...
Upplagd av kl.

7 kommentarer:

  1. Teresa20 december 2010 kl. 11:51

    Hej! Detta känner jag så väl igen från mina år då jag led av barnlöshet. Det är klart du vill ha sömnlösa nätter o allt som hör till med en baby, o det kommer du förhoppningsvis ganska så snart också att få. Man gör lätt misstaget att tänka, att själv skulle/ska man ju INTE klaga en enda gång, bara man får det man önskar sig högst här på jorden, ett eget barn!! Men nu e man här, lyckligare än man trodde var möjligt, så evigt tacksam för att man fått uppleva detta under att få barn. Man e jättejättetacksam, men lika trött för det ;) Lika tung känns vardagen ibalnd för mej som för den som fått sina barn utan att behöva anstränga sig nå extra. Lika mycket älskar vi alla våra barn, oavsett att vi klagar över att vardagen känns tung ibland. Hoppas att du inte missförstår mej, men det kan nog vara bra att veta, att kärleken till barnet inte räknas efter hur mycket eller lite man klagar. Man får vara trött! Man får gnälla! O det får också du göra när du äntligen får din efterlängtade lilla bebis i famnen =) Jag e så jätteglad för din skull, o förstår jätteledsen över att du alltid kommer att sakna ett barn. Du är en jättebra mamma =)

    SvaraRadera
  2. Ann-Louise20 december 2010 kl. 12:01

    Tack Teresa!
    Jo, håller med dig. Det är bara det att det ibland är så fruktansvärt jobbigt att själv bekymra sig om grav, gravljus och gravpynt när andra kan klaga över blöjköp...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Anna A20 december 2010 kl. 12:25

    Detta känner jag igen... FB borde man egentligen hålla sig undan! Många är de gånger jag varit sugen på att skriva liknande statusar som den du gav exempel på men det gör man ju inte... Fast varför inte? Vem skyddar man egentligen? Kanske andra skulle få sig en liten tankeställare om man gjorde det. Även om jag förstår och känner igen klaget som "FB-folket" har så tror jag att man som änglamamma alltid har ett extra förråd av tålamod och kraft.

    SvaraRadera
  4. Teresa20 december 2010 kl. 12:38

    Det finns ingen rättvisa här i världen har jag kommit fram till. Visst känns det jobbigt att nån klagar över det du saknar. Så var det också för mej. Men nu ser jag ju själv, att man blir ingen supermänniska eller mamma sen, fast man tror det ibland. Vardag är vardag för alla mammor o det kommer du själv snart att se. Du är alltså ingen dålig eller helst sämre mamma sen när du känner dig trött o sliten ibland. Det kan vara värt att reflektera över redan nu. Man kan insjukna lättare i förlossningsdepression om man har för höga förväntningar på sig själv som mamma. Så därför upprepar jag: man får vara trött o klaga på stora o små saker som mamma. Också fast man förlorat ett barn tidigare. O det är klart det känns jobbigt just nu. Kram!!

    SvaraRadera
  5. Ida Eriksson20 december 2010 kl. 16:06

    Det är tungt att vi måste tänka på våra gravar ist för att handla saker till våra bebisar som nu skulle vara hemma med oss, jag ser också en hel del sådana kommentarer och blir så ledsen över att vi inte fick gå upp mitt i natten och ta hand om en bebis. Men nu är det vår tur!!!

    SvaraRadera
  6. Annica20 december 2010 kl. 19:26

    Jag tänkte på det du skrev i dag när jag stod och kämpade för att hitta graven,det har kommit helt sjukt med snö-och när jag stod där så tänkte "jag skulle göra vad som helst att ha någon att måsta köpa blöjor åt..
    men som teresa skriver så inser även jag att jag den dagen kommer klaga men man kanske hoppar över något klagande för att man är lite extra tacksam för att man inser vilket mirakel man har hand om..
    men det är självklart att man kommer klaga..
    Kram

    SvaraRadera
  7. Sandra23 december 2010 kl. 11:09

    Nu har jag en lycklig mamma till två fina pojkar här på jorden. Men vår dotter och barnens farmor och farfar lever inte. Så denna stress att hitta julklappar till många släktingar känner inte vi... Det är jag avundsjuk på när jag ser folks logg på facebook. Jag har också tänkt på det att jag skulle vilja skriva "gravljus köpta till de fina människor vi saknar dotter, och farmor och farfar" som logg på facebook men så gör man ju inte... för sådant "får" man inte skriva, det är sådant man ska tänka tyst. STOR kram Sandra

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)