"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




onsdag 15 december 2010

Besök

Idag har jag haft tre bebisar och deras mammor på besök. Det gick bra. Kändes inte speciellt jobbigt. Det är klart att jag saknade Lucas och tänkte att det egentligen skulle ha varit fyra bebisar här. Det är ofrånkomligt. Så är det i alla situationer med barn. Men på något sätt så har jag accepterat min lott, det är såhär livet ser ut för mig. Jag kan sitta hemma och tycka synd om mig själv eller försöka göra det bästa av situationen. Jag väljer det sista alternativet.  Men tro mig, vägen hit har varit allt annat än lätt!
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Almas mamma15 december 2010 kl. 22:45

    Förstår dig till 100%! Men vet du, snart sitter du också där med en bebis! Kanske en lillasyster till Lucas :)

    SvaraRadera
  2. Ann-Louise17 december 2010 kl. 13:58

    Hoppas det. En egen bebis att hålla, ta hand om och mysa med...

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)