Gott Nytt År

Vill önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Umgås med era nära och kära och ta hand om varandra.

Kramar

2010

Då är det snart ett nytt år. År 2010 började bra för oss. Vi skulle få vårt första barn och var spända och förväntansfulla. Det nya året firades in i Thailand tillsammans med min familj. Jag och syrran hade varsin stor mage. Det var många diskussioner om hur tätt barnen skulle födas och vad det skulle bli.

I februari fick jag havandeskapspenning. Det var mycket efterlängtat pga mina fogbesvär och frekventa sammandragningar.

I mars låg jag i en hängmatta på vår balkong under dagarna och njöt av vårsolen och läste massor med böcker. Allt var klart inför bebisen ankomst. I vårt  sovrum stod en bäddad spjälsäng och väntade. Alla bebiskläder var tvättade och sorterade. Jag hade ett litet hopp om att bebis kanske skulle välja att titta ut lite tidigare än vid 40 fulla veckor pga de täta sammandragningarna jag hade.

24:e mars blev jag orolig. Bebis hade varit ovanligt stilla och svarade inte på mina knuffar. Vi åkte in för kontroll och allt såg bra ut. Lättade åkte vi hem. Jag sa åt bebis att den inte får skrämma mamma och pappa på det sättet igen. 26:e mars var bebis helt stilla. Ingen knuff, ingen rörelse alls. Åkte in och fick det värsta besked man kan få. På några sekunder förvandlades det bästa året i vårt liv till det värsta. 28:e mars föddes den finaste gossen i världen, vår älskade ängel. Lucas.

Tiden efteråt känns väldigt suddigt. Dagar blev till veckor och veckor blev till månader. Nu har det gått nio månader. Ofattbart att man kan överleva förlusten av sitt barn. Det borde vara omöjligt men vi och alla andra änglaföräldrar är bevis på att det går. Men det tar tid. Och glömmer och går vidare det gör man aldrig. Man lär sig bara leva med sorgen och saknaden.

Mitt i allt köpte vi hus och det svarta året blev lite ljusare då jag blev gravid igen. Men med graviditeten kom även skuldkänslorna, rädslan och oron. Känslan av att svika Lucas. Tankar om missfall. Tankar om hur det kommer att sluta. Samtidigt med dessa känslor har jag ändå kunnat njuta av att vara gravid igen. Jag gillar min stora mage, jag njuter av varje rörelse där inne och jag fascineras återigen av vilket mirakel det är som sker där inne. Men jag märker även att jag blir mer orolig i takt med att magen växer.

Jag har under tiden som gått lärt mig mycket om människors beteende, insett vilka som är våra sanna vänner och lärt mig uppskatta nya saker i livet. Jag har även analysera mig själv, hur jag fungerar och beter mig. Jag har bearbetat och bearbetar fortfarande sorgen. Jag har fått nya vänner och tagit del av många änglaföräldrars öden. Allt på gott och ont.

Nu hoppas vi att år 2011 blir ett ljusare år. Att allt går bra och Lucas får bli storebror till en levande lillasyster eller lillebor. Att vi också får uppleva det "vanliga" föräldrar gör. Hoppet är det sista som försvinner. Vi tar med oss hoppet in i det nya året.

Tack alla fina människor runt oss som stöttat, lyssnat och orkat ta del av vår stora sorg. Ni betyder mycket för oss. Ni finns i våra hjärtan för alltid, vi glömmer er aldrig. Utan er skulle sorgen varit ännu större av bära. Nu hoppas och önskar vi att ni även får dela den kommande glädjen med oss.

Ett stort tack också till er som orkat läsa och kommentera bloggen. Det har betytt mer för mig än ni kan ana.

En systemkamera

Nu har vi köpt en nikon D3100. Oj, vad det ska plåtas nu. Har många människor runt mig att terrorisera nu då min mamma, styvpappa och syster med familj är här över nyårshelgen! :-) Kul! Hoppas det blir mycket fina kort att lägga upp här i framtiden. Har ju lovat att lägga ut lite bilder på huset så det ska väl snart kunna ordnas.

Bilden är från cyberphoto.se

Tungviktare

Ultraljudet idag gick bra. Lilla pyret växer så det knakar. Dagens uppskattade vikt: 1246g (-0,7%). Uppskattad vikt för dryga två veckor sedan: 806g (-9,3%). Undras om det är all julmat och allt julgodis som gjort det?! :-) Flödet i navelsträngen var fint och den lille rörde sig som den ska. Den ligger på tvären, tänk att det finns utrymme för det än. 28 hela veckor är nu gjorda och dagen då vi kommer att få se vår älskade närmar sig med stormsteg. Längtar fruktansvärt mycket just nu!

Jobb

Räknade nyss dagar. 3 dagar kvar att jobba detta år. YES! Men det bästa är att jag bara har 14 dagar kvar att jobba före jag får havandeskapspenning!! Om den blir beviljad förstås men det borde den bli...

Imorgon är det inbokat ultraljud. Spännande att se hur mycket den lille vuxit sen sist!

Julafton

Gårdagen började inte så bra. Vi for till graven tillsammans med Jimmies bror och hans fru. När vi kommer dit upptäcker vi att någon klampat rakt över Lucas grav och klivit sönder en av änglarna. Inte roligt. Den var inte översnöad. Den syntes bra och ändå har någon trampat sönder den. Så otroligt respektlöst. Tårarna bara sprutade. Har lagt ner så mycket tid och omtanke på graven och så klampar någon bara över allt utan att tänka sig för. Så gör man väl inte. De hade inte ens brytt sig om att lägga alla delar tillsammans i en hög och visa att det kanske var ett misstag som de var ledsna över. Tur att det visade sig att alla delar går att limma ihop igen utan att det syns allt för mycket. Men ändå, det är inte det materiella det handlade om... Som om julafton inte var svår nog ändå.

Tur att resten av julafton blev lyckad. Vi åt god mat, öppnade julklappar och hade riktigt trevligt. Klockan 15.00 tände vi ett tomteljus för vår älskade ängel.

GOD JUL

Vill bara önska alla en riktigt GOD JUL. Vi ska göra vårt bästa för att få en fin jul men det är klart att saknaden blir extra stor en helg som denna. Imorgon blir det besök vid graven. Då ska vi tända massor av ljus och så ska Lucas få en liten tomte. Han måste ju också få lite julfint.

Bh-problem

Var ju på Twilfit och shoppade bh:ar för några veckor sedan. Köpte två stycken som kändes bra. Tyvärr köpte jag med bygel. Problemet nu är att de skaver mot min mage när jag sitter. Antingen är det min mage som vuxit mycket eller så är det tyngdlagen som påverkar mina växande tuttar. Tror tyvärr att det är en kombination av båda... Förhoppningsvis får jag användning av bh:arna efter graviditet och amning.

Barnmorskebesök

Var på MVC igår. Allt såg bra ut. Mitt blodvärde har stigit till 131 så jag slipper järntabletter! Trots alla kakor och allt julgodis som slunkit ner under min bakningsnoja så håller sig blodsockret fint. Magen växer som den ska, ligger exakt på medellinjen. Med Lucas låg jag ovanför, speciellt från början av mätningarna. Har haft en känsla av att jag inte har lika stor mage nu. Från början drog den iväg men det är inte så konstigt med tanke på hur tätt det är mellan graviditeterna. Men den har stagnerat och växer i lugn och fin takt nu. Jag kanske inte behöver åka skottkärra in till förlossningen! :-) Flj låg runt 145 spm.

På måndag är det dags för ultraljud. Alltid lika roligt att se den lille, speciellt då allt sett bra ut hittills.

Suck

Läste en insändare i dagens VK. En undersköterska som skriver att sjuksköterskor minsann har delegerat ut alla sina arbetsuppgifter åt undersköterskor och själva bara sitter och pratar med varandra och dokumenterar ibland. Står även att sjuksköterskor inte behöver jobba lika mycket storhelger som undersköterskor. Denna undersköterska hävdar att hon jobbat inom vården i 30-40 och därför kan hon säga att det är exakt såhär det fungerar inom vården. Hennes insändare är ett svar på en insändrare från 8/12 som jag tyvärr inte läst.

Jag blir så less när jag läser sånt här. Det inkluderar även sjuksköterskor som hävdar att undersköterskor inte gör något. Skriver man som ovanstående om något av yrkena så har man inte mycket koll överhuvudtaget. Jag började som undersköterska, läste vidare till sjuksköterska och sedan till barnmorska. Jag har jobbat inom alla tre yrkena och jag kan säga att det är lika mycket jobb inom alla kategorierna, det är endast arbetsuppgifterna som skiljer sig åt mer eller mindre. Men dit jag vill komma är att hur ska vi kunna förvänta oss att våra yrken ska värderas högre om vi inte ens kan värdera våra egna kollegor? Om vi inte ens kan uppskatta och respektera våra kollegor hur ska då andra kunna uppskatta och respektera det vi gör? 

Tur att de flesta inte har sådana extrema åsikter, då skulle det inte vara roligt att jobba inom vården. Men det är synd att det är såna som syns i media och smutskastar våra yrken. Nä, visa uppskattning istället så kanske politikerna till slut förstår att vi alla är vikiga och att vi alla behövs.

Så sant

"Vi lever i en kultur där lycka och framgång är vår strävan och vår sociala kontaktkod. Om man pratar om sorg och elände är man svår att ha med att göra, eftersom vi inte är vana att prata, dela känslor och dela erfarenheter i dessa djup"

Kristina Grahn i tidningen spädbarnsfonden nr 3

Olika verkligheter

Än en gång slog det mig hur konstigt mitt liv har blivit. Såg en statusuppdatering (av en nybliven mamma) på facebook: "Måste ut och köpa blöjor i snön, blää". Min statusuppdatering igår borde då ha varit "Måste skotta bort all snö, som går upp till knäna, från min sons grav, blää"...  Ni kan ju gissa vilket av ovanstående jag hellre hade gjort. Snacka om att vi lever i olika verkligheter.  Och snälla missförstå mig inte. Jag har förståelse för att barnföräldrar tycker vissa saker är mer eller mindre jobbiga, saker som jag längtar efter att få uppleva. Och man har rätt att tycka det är jobbigt. Men ibland blir det jobbigt för mig. Idag högg det till i mitt hjärta. Jag vill ha sömnlösa nätter, blöjbyten, ömma bröst och barnskrik. Förstå så härligt att ha ett barn som kan skrika och gråta. Jag skulle göra vad som helst för det...

Snöyra

Idag är jag glad att jag tog mig hem helskinnad från jobbet. Genast efter jag slutat for jag till graven och skottade bort några hundra kubik snö. Snacka om att himlen öppnat sig senaste dygnet. Många gravar är igensnöade och gravstenarna begravda under all snö. Spöket laban syns inte från vägen men när man går längs den uppskottade stigen så ser man honom till slut. Lika glad som vanligt! Efter besöket på kyrkogården började den livsfarliga resan hem. Är nog första gången sedan vi flyttade som jag önskat att vi bodde närmare stan än de 3 mil vi nu har. Snön vräkte ner och försämrade sikten. Inte nog med det så yrde bilarna upp ännu mera snö. Det enda jag såg för all snörök var svaga bakljus på bilen framför, bakljusen försvann varje gång vi mötte en bil för då yrdes ännu mera snö upp. Livsfarligt. Det var bara att hålla avståndet och hoppas att bilen framför inte skulle behöva tvärnita för då hade det smällt. Fanns inte en chans att se något. Är tacksam övet att resan hem gick bra och utan missöden. Inte alla som har samma tur i detta väder. Så alla ni som ska ut på vägarna, tadet lugnt. Det är bättre att komma fram sent än inte alls!

Hmmm...

Har suttit och funderat på det här med att förlora ett barn. Vilka likheter och skillnader finns det när det gäller tankar, känslor och omgivningens reaktion om man förlorar ett lite äldre barn vs ett barn i magen. Det  känns som att det går åt mycket kraft till att få bekräftat från omgivningen att man faktiskt förlorat ett barn när barnet dött i magen. Känns som att en del inte tycker det är lika hemsk som när ett barn som har levt utanför magen dör. Många änglaföräldrar (inklusive jag och Jimmie) går omkring och funderar över vad man ska svara om man t.ex får frågan om man har barn. Funderar de som mist äldre barn över det också? Om någon som förlorat ett äldre barn läser detta så berätta gärna hur ni upplevt/upplever det. Jag är väldigt nyfiken på hur det är och om någon har en teori om varför så är ni välkomna att dela den.

Bakningsförbud

Nu har jag totalt bakningsförbud. Det är fullt i frysen och jag har inga fler lådor att lägga allt det goda i. Så här kommer bilderna på det jag gjorde idag och nu blir det inge mer förrän allt är uppätet.

Mandelmums. Tack Maria för receptet!



Rocky Roads

Juldikt till alla änglar

Den här dikten hittade jag på den starkaste stjärnan. Den tillägnar Sofie till alla som inte längre finns här hos oss.

"Jag finns inte, men ändå kan du känna mig

Jag syns inte, men  ändå blickar jag ned på dig...

Du hör inte längre mitt skratt, men ändå ler jag

Du kan inte känna min hand på din kind, men ditt hjärta inombords, det rör jag...

Vi delar inte längre samma hus, men tillsammans bor vi i din själ...

Känner du att jag vakar över dig, att jag bara vill dig väl?

Jag kan inte längre känna vindens sus, men jag finns i det dånande havets brus.

Allt som är DU, det är JAG

Allt som var VI, det finns nu i dina andetag

Vid juletid, kommer jag med skrattet och med glädjen

Kan du se mig gnistra där bakom tomtesläden

I gröten är jag mandeln du söker

Och på trappen är jag den virvlande askan från cigarren som morfar röker

Jag har ingen inslagen gåva att ge till er i år, endast min kärlek och fina minnen av mig ni denna julen får

Ja, min gåva är så mycket mer, ty min själ- ja hela MIG det giver jag till ER...

Endast en sak vill jag ha tillbaka...

Det är att ni tar hand om er själva, och fortätter att över varandra vaka...

Och när ni den starkaste stjärnan ser på himlen blänka

Lova då att ni på mig tänka..."



Julfest

Har haft en liten julfest här ikväll. Ett gäng glada tjejer som alla jobbat på samma avdelning en gång i tiden. Synd att några inte kunde komma. Alla hade med sig lite gott fika, det fanns massor på bordet. Bara att välja och vraka. Vi körde också klappjakten. Alla hade med sig tre paket till ett totalt värde av 100kr. Sen var det bara försöka få sexor på tärningen. Den som fick en sexa, fick ett paket att öppna. När alla paket var utdelade och öppnade började den stressiga delen av leken. Under en viss tid skulle man försöka slå sexor igen. Fick man en sexa så fick man sno ett paket av någon annan. Det kan alltså sluta hur som helst. Tur att alla fick med sig åtminstone en present hem. Har kört denna lek under några år och jag brukar få gå hem utan. Är tydligen inte bra på att slå sexor. Men roligt är det!

Tack alla goa och glada för en trevlig kväll.

Jippie!

Idag är det exakt fem veckor innan jag får gå på havandeskapspenning. Jippie. Nedräkningen kan börja. Om försäkringskassan beviljar det vill säga. Hade inga problem när jag väntade Lucas men man vet ju aldrig. Tycker att det hittills gått bra att jobba 75%. Klart att jag känner att det blir tyngre och tyngre men jag har inte lika mycket sammandragningar och fogbesvär som förra gången. Hoppas det håller i dig och att det inte strular med FK.

Inget snitt

Tror jag glömde berätta att vi vid ultraljudet i fredags fick bekräftat att moderkakan inte längre är ett problem. Den har snällt följt med livmodern uppåt så det blir inget snitt pga föreliggande moderkaka! Gissa om jag är glad!! :-)

Blommor

Har varit på den lokala blomsteraffären ikväll  och gjort blomgrupper. Kul var det, har inte gjort nåt sånt tidigare. Har ju blivit riktig pysslig av mig på slutet. Undras om det är hormonerna som gör det och om det försvinner då bebben kommit. Hoppas inte. Gjorde två stycken och ska ge bort båda. Roligt att ha gjort presenterna själv.

Smyckade även krukan på denna



Besök

Idag har jag haft tre bebisar och deras mammor på besök. Det gick bra. Kändes inte speciellt jobbigt. Det är klart att jag saknade Lucas och tänkte att det egentligen skulle ha varit fyra bebisar här. Det är ofrånkomligt. Så är det i alla situationer med barn. Men på något sätt så har jag accepterat min lott, det är såhär livet ser ut för mig. Jag kan sitta hemma och tycka synd om mig själv eller försöka göra det bästa av situationen. Jag väljer det sista alternativet.  Men tro mig, vägen hit har varit allt annat än lätt!

Tack!

För de flesta är det viktigt med samhörighet. Att kunna identifiera sig med olika grupper och ha någonstans man känner sig hemma. När Lucas dog tillhörde jag inte längre gruppen av gravida men inte heller gruppen av "normala" småbarnsföräldrar. Jag blev en änglamamma. En grupp det inte är lätt att tillhöra. Alla bär vi på en stor sorg. Många vet inte hur de ska bemöta oss, kanske av rädsla för att såra eller göra fel. Dessutom finns det inte många av oss, vilket egentligen är bra, men det gör det svårare för oss som grupp. Svårare att hitta andra i samma situation som man kan identifiera sig med och dela erfarenheter med. Då är det bra att internet finns. Här har jag kommit i  kontakt med många andra änglaföräldrar. Jag har läst bloggar och livsöden. På samma gång som jag tycker det är sorgligt att andra går igenom samma öde så är jag lättad över att vi inte är ensamma. Det finns andra som vet vad vi går igenom. På deras bloggar har jag kunnat känna igen mig i det de skriver. Fått bekräftelse på att jag inte är ensam och tokig som känner och tycker på ett visst sätt. Ni har hjälpt mig mycket i mitt sorgearbete. För det är jag evigt tacksam. Så alla änglaföräldrar som skriver och delar med sig, ett stort tack!

Sparkar

Inatt är första gången jag vaknat av att bebis sparkat! Hade vänt mig på vänster sida vilket tydligen inte uppskattades av den lille. Vilket liv det blev. Det var sparkar, boxningar och kullerbyttor. Jag vaknade när h*n fick in en ordentlig spark mot revbenen. AJ. Men så otroligt skönt att känna att det är full fart på den lille igen. Jag vände mig och somnade om med ett leende på läpparna! Så vill jag ha det varje dag/natt.

Julgodis

Knäck

Fudge

Artikel om att förlora ett barn

Berättade tidigare om en artikel om en änglafamilj. Artikeln publicerades aldrig på nätet men nu har Sandra, mamman i familjen, scannat  in arikeln från VK och lagt ut den i en blogg. Klicka HÄR om ni vill läsa artikeln.

Som vanligt igen

Idag känns det som vanligt i magen. Liten har varit livlig och sparkat ordentligt. Oron har släppt. Skönt. Har varit på promenad i skogen och t.o.m då fick jag en och annan spark. Hoppas det inte blir ngn fler dag med samma oro som igår. Det var inte en rolig dag.

Ängeln

Det var några av er som undrade var mina föräldrar köpt ängeln med plats för gravljus. De köpte den på Nisses i Västerås. Idag såg jag den på Önska här i Umeå. Hoppas ni som vill ha en likadan hittar den där ni bor.

Turbulent dag

Idag är första dagen jag varit orolig på allvar. Riktigt orolig. Bebis var så lugn i magen. Blev ett besök på förlossningen och spec mödravården. Körde CTG-kurva och ultraljud. Allt såg fint ut. Toppenbra flöde i navelsträngen och det lilla hjärtat tickade på som det ska. Fick även fina 3D bilder på den lille. Måste faktiskt erkänna att jag tycker det ser ut som en tjej på bilderna...

Jobbig dag dock med mycket känslor inblandade. Förberedde mig på det värsta när vi for in till förlossningen. Vilken skräck det var. Går inte att beskriva hur lättad jag kände mig när vi såg att den lille hade det bra i magen. Nu under kvällen har h*n gjort allt för att bevisa att allt är bra. Livlig som tidigare och starka sparkar. Snäälla låt mig inte bli så här orolig igen. Allt kommer tillbaks, minnen från när vi fick veta att Lucas inte längre levde. Skräcken, rädslan, tomheten, overklighetskänslan. Hur världen rasade samman. Jag vill aldrig återuppleva det igen. Aldrig.

Sammandragningar

Skulle ha varit på träff med spädbarnsfonden ikväll. Gravida igen och de som vill bli gravida igen skulle träffas. Beslöt mig för att stanna hemma då jag efter jobbet kände av mycket och ganska regelbundna sammandragningar. 3-4/10 minuter men ganska korta. Så jag lade mig och sov en stund istället och när Jimmie väckte mig så hade sammandragningarna försvunnit. Skönt. Skulle de ha hållit på mycket längre skulle vi ha åkt in för kontroll. Har inte haft så mycket sammandragningar denna gång så när de helt plötsligt blir så regelbundna så börjar jag ju fundera över varför de kommer nu. Troligen var det kroppens sätt att säga att jag måste ta det lite lugnt. Jag ska lyssna på den och gå och sova nu. En lååång natts sömn är det jag behöver! Godnatt!!

Graven

Detta hade mamma och styvpappa köpt till Lucas grav. Under dagen har de varit och lagt dit den. Tror det blev jättefint!

Rörelser

Det går inte att beskriva med ord hur skönt det är när det är full fart i magen. Varje rörelse är guld värt. Idag har varit en dag med extra mycket rörelser och jag njuter av varje spark, knuff och kullerbytta. Så fort bebis rör på sig så läggar jag min sambos händer på magen om han är i närheten. Jag vill att han också ska känna vår bebis röra sig, känna att h*n mår bra för tillfället iallafall. Det gäller att njuta och ta till vara varje ögonblick. Man vet aldrig vad framtiden för med sig. Hur det än går så har vi haft fördelen att ha två levande och växande bebisar i min mage. Först Lucas och nu lillebror/syster. Det är som en annan änglamamma skrev; "jag är hellre mamma till en ängel än inte mamma alls". Jag håller med. Jag har fått uppleva att ha ett barn i magen, känna barnets rörelser, föda ett barn och se hur mitt barn ser ut. Det är jag tacksam över. Det är inte alla som får uppleva det. Nu är min största önskan att mitt änglabarn ska få bli storebror till ett levande barn och att jag även ska få höra mitt barns röst och se dess ögon.

Besök

Idag kommer mamma, styvpappa, moster och hennes man på besök!!! Äntligen nån att bjuda allt gofika åt. :-)

Trodde bebben skulle krypa ut genom magen inatt. Vilket liv det var och vilka sparkar. Gjorde t.o.m ont ibland. Och jag låg och njöt.... Lycka!

Dagen i bilder

Saffransskorpor

Lussekatter

Walnut Brownies

Hasselnötstoppar

Ett syskon

Inatt drömde jag att Lucas blev storebror. Han fick en lillebror. Får se om det stämmer eller om Jimmie har rätt. Det roliga med drömmen var att jag var helt säker på att det skulle vara en tjej och sa nån kommentar i stil med följande; "men Jimmie har ju sagt att det är en tjej". Tror jag blir ganska påverkad av att Jimmie kallar bebis för hon hela tiden.

Dagen

Idag har jag gjort massor, fast ändå inte... Började dagen med en promenad i skogen med käre sambon. Tittade på hackspettar och annat mysigt. Sedan julpyntade vi ute med lite ljusslingor och skrev alla julkort! Sambon gjorde middag och jag har bakat Peanutbutter Cupcakes och gjort pepparkaksdeg. Så ni kan gissa vad vi ska göra imorgon! Mmmmums. Har gått runt och plockat med olika saker hela dagen men ändå känns det som att jag inte gjort mycket och kunnat njuta av en ledig dag tillsammans med Jimmie.

Bebis har varit wild and crazy vilket gillas starkt av mamma och pappa. Börjar känna mer och mer när h*n rör sig nu också, alltså inte bara sparkar, utan när den vänder och vrider på sig. Härligt. Tagit bilder på magen idag också. Dock tycker jag inte att magen växt supermycket sen förra fototillfället, den har liksom bara växt uppåt. Det trycker mycket mot magsäcken nu och jag märker att mina matportioner blir mindre. Lika bra det så kanske vikten håller sig också, äter nog tillräckligt ändå... Älskar ju mat och godsaker och bättre blir det inte med bakningsnojan jag drabbats av.



Ni kan ju själva avgöra om ni tycker att magen vuxit sen sist...

Mastigt. Tänkte försöka göra mini cupcakes av dessa nästa gång för jag tror inte det är många som orkar med en hel. Bara jag då men ingen är väl förvånad över det... :-)



Twilfit och Tajmahal

Är nyss hemkommen från en trevlig kväll med kollegorna. Först shopping på Twilfit. Blev två nya Bh:ar. Mycket välbehövligt. Kan inte vara nyttigt att växa så mycket och så fort som mina tuttar gör just nu... De kommer att explodera när mjölken rinner till efter att bebis tittat ut. Efter shoppingen var det middag på Tajmahal. Mycket gott. Min kära kollega som förlöste Lucas fick känna lilla busfröet sparka. Inte illa då det är sällsynt att andra får känna. Full fart där inne men när någon lägger handen på magen så blir det stilla. Nu är det soffan och mys med sambon som gäller.

Nu är det jul här i vårt hus...

Trots att vi inte har något stort hus så är jag helt slut efter att ha städat halva dagen. Men nu har vi julfint här. Myysigt. Vet inte vad det är i år men jag njuter så otroligt mkt av att det snart är jul. Trodde det skulle vara jobbigt med tanke på att vi denna jul skulle ha haft Lucas med oss. Kanske är det nya huset som gör det. Är så mycket roligare att pynta ett hus än en lägenhet! Imorgon blir det pepparkaksbakning. Jimmie har stora planer på hur pepparkakshuset ska se ut, får se hur resultatet blir. Är ingen höjdare på det.

På söndag blir det träff med spädbarnsfonden. Ser alltid fram emot träffarna. Tyvärr kan jag inte alltid vara med då jag jobbar skift men i helgen är jag ledig! :-)

Ha en trevlig helg alla!