Tunn is

Det känns som om vi är ute på tunn is. Isen är så tunn att man kan se fiskarna som simmar i det kalla, svarta vattnet under oss. Varje dag tar vi ett nytt steg framåt och isen blir bara tunnare. Det bildas nya sprickor för varje steg och det knakar och brakar under oss. Vi kan inte vända och gå tillbaks för isen rasar samman bakom oss. Vi har inget annat val än att fortsätta framåt. Ingen vet om isen kommer att hålla tills vi når land eller om vi kommer att försvinna ner i det djupa, kalla och svarta vattnet. Vi håller varandras händer hårt, hårt och fortsätter ta ett steg i taget. Vi ser att fast mark närmar sig för varje steg vi tar och det inger hopp.