"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




fredag 11 februari 2011

Rädsla

Då är det helg igen. Nästa vecka går vi in i v. 35. Samma vecka som Lucas dog i. Det är blandade känslor. Nu vill jag bara att detta ska vara över. Samtidigt vill jag stanna tiden för nu är jag lycklig. Jag har en levande bebis i magen nu men vi vet inte hur detta slutar. Jag kanske inte är lika lycklig om några veckor. Eller så kommer jag att vara lyckligaste människan i världen...
Upplagd av kl.

6 kommentarer:

  1. Anonym11 februari 2011 kl. 15:15

    Håller tummarna för att du om
    Bara några veckor kan sitta och mysa med din lilla bebis:-) tänk så underbart! Kram Ingela

    SvaraRadera
  2. Maria11 februari 2011 kl. 15:22

    Förstår att det måste kännas riktigt läskigt när man börjar närma sig veckan som det hemska hände i sist.. men jag är så säker som man kan bli på att ni kommer få en fin liten levande bebis den här gången. :) Kram

    SvaraRadera
  3. Malin S11 februari 2011 kl. 17:34

    Jag vidhåller det jag sagt tidigare. Det kommer en frisk och fin underbar bäbis om ett tag :-) Men jag förstår hur du tänker. Veckan blir "cursed". Bäbis kommer säkert stöka vidare i magen så du slipper fundera! Kram!

    SvaraRadera
  4. Timea12 februari 2011 kl. 08:30

    Du kommer att vara världens lyckligaste människa om några veckor :-)!
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Anonym12 februari 2011 kl. 14:09

    Håller tummarna. Har läst på din blogg. Är mamma (flicka, snart 4år)och änglamamma själv. Vår lilla flicka föddes död i augusti 2010, v.33+2. Känner igen mig i mycket du säger.Vi hoppas på ett plus på testet igen men med barnlöshets bekymmer i ryggsäcken vet vi att väntan kan bli lång. Måste ännu säga att Lucas gransten är jättefin. Synd att vi inte har såna här i Finland. Men vi har ett hjärta, det är också fint. Kram, Mikaela

    SvaraRadera
  6. Ann-Louise12 februari 2011 kl. 15:25

    Jag hoppas så innerligt att ni har rätt!!

    Mikaela: Beklagar att ni miste er flicka. Jag hoppas att ni snart plussar igen!
    Vi är otroligt nöjda med stenen, man blir liksom lite glad när man kommer dit och möts av ett leende.
    Kramar

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)