Tankar

Visst är det konstigt att sånt som borde inge hopp ibland kan göra tvärtom. Varje dag på mitt jobb ser jag många lyckliga nyblivna familjer. Det borde inge hopp. Men ibland känns det som att om alla dessa människor lyckas så kommer vi att misslyckas. Någon kommer alltid att drabbas och om det inte är någon av alla dessa människor så kommer det att bli vi... Inte alltid jag tänker så men ibland kommer dessa mörka tankar och känslor krypande. Missförstå mig inte, jag vill inte att någon annan ska drabbas heller för ingen är värd att gå igenom ett sånt helvete. Men avundsjukan finns fortfarande långt inne och ibland visar den sitt fula tryne. Jag ser andra människor få det vi också skulle ha haft. Det är jobbigt. Men jag försöker klamra mig fast vid hoppet och oftast lyckas jag med det. Tror att det är oerhört viktigt att man, trots allt som händer, har kvar hoppet. Det sägs ju att hoppet är det sista som försvinner... Ofta när dessa tankar kommer smygande så är det en liten i min mage som ser till att ge mamma några starka sparkar! Kanske är det någon som känner att mamma behöver det just då...