En underbar men omöjlig dröm

Inatt drömde jag om Lucas. Han var några år gammal och vi hade så roligt. Lucas hade även fått en lillasyster och vi var en lycklig liten familj. Ville aldrig vakna upp ur drömmen. Det var första gången jag drömt om en levande Lucas. Inte så konstigt att jag drömmer om honom nu, jag tänker mycket på honom under dagarna. Går igenom allt som hänt, försöker minnas varje liten detalj. Minns hur jag och min sambo satt och studerade magen på kvällarna då han var som mest aktiv. Magen for hit och dit, såg ut som det gick vågor på magen, och min sambo undrade om det inte gjorde ont. Aldrig trodde vi då att en så livlig bebis inte skulle få komma levande till denna värld. Nu är det ett syskon i magen som är ännu livligare och allt vi kan göra är att hoppas att det går bra denna gång. Jag känner mig så maktlös. Jag kan inte påverka hur det går. Ingen kan påverka hur det går. Helst av allt skulle jag vilja att någon kunde lova att det kommer att gå bra, att Lucas syskon får leva och må bra. Men det är omöjligt. Statistiken talar ju för att det kommer att gå bra denna gång men har man, som vi, prickat in 0,3-0,4% risk så känns statistiken som ett hån. Statistik berättar inte vem som drabbas. Och livet är inte rättvist. Detta säger mig att vi visst kan drabbas igen... Men hoppet finns kvar.

Det här med orättvisa slog mig med stor kraft igår. Loggade in och såg att en änglamamma hade skrivit. Hon har två änglar i himmelen, två små flickor som inte fick leva pga en hjärtsjukdom. Nu väntar de sitt tredje barn. De går hos en hjärtspecialist och igår upptäckte han att deras bebis hjärta är ansträngt och att den med 90% säkerhet har en hjärtmuskelsjukdom. I nuläget går det inte att säga om det är samma som deras döttrar dog av. Dessutom finns ett läkage mellan hjärtats höger kammare och höger förmak. Jag hoppas så innerligt att han har fel, att det inte alls är något större fel och att deras barn får leva. INGEN ska behöva förlora ett barn och allra minst tre barn. Så alla ni där ute, håll tummar och tår för Katarina, Cristofer och deras bebis!