"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




onsdag 17 november 2010

Humörsvängningar

Känner att jag börjar bli påverkad av alla hormoner och det finns även en spänning i kroppen. Att inte veta hur denna graviditet kommer att sluta tär på mig. Men, som jag skrivit tidigare, så är jag inte orolig för pyret i magen just nu. Det är full fart där inne men så var det med Lucas också fram tills det otänkbara inträffade. Det är tankarna på framtiden som tär. Hoppet finns men det finns alltid ett "tänk om". Känner att jag börjar bli lättstressad och lättretlig igen. Har även tvära känslokast. Går inte saker som jag tänkt mig så tänder jag på alla cylindrar och blir tvärarg, andra gånger börjar jag nästan gråta för ingenting. Börjar bli påfrestande på jobbet då man måste kunna kontrollera sina känslor och uppträda proffessionellt. Jag klarar av det men jag får uppbåda all min vilja ibland. Jag är rädd att det är mina kollegor som får snäsiga svar ibland och då mår jag dåligt av det. Vill ju definitivt inte såra någon bara för att jag inte är på topp. Nu har jag i alla fall två hela lediga dagar att vila upp mig på innan det blir helgjobb.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar