"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




torsdag 18 november 2010

Karatekid

Sitter nu och njuter av ett busfrö i magen. Riktiga karatekickar. Det är så roligt när Jimmie också känner sparkarna ordentligt. Tänk att en 500 grammare kan kännas så mycket... :-)

Förresten, om ni träffar på en badboll med broddar på fötterna och en spark framför sig så är det bara jag som är ute på en liten prommis. Som sagt, känner mig som Agda 95 år ibland. Men halka och slå mig, det lär jag inte göra!
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym20 november 2010 kl. 12:02

    Glädjs med er och håller tummarna hårt. Kunde inte låta bli att le för mig själv över dina sista rader :)
    Va rädd om dig.
    Kram
    Malin

    SvaraRadera
  2. Ann-Louise21 november 2010 kl. 11:33

    Tack!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)