-20

Undrar om jag fryser fast då jag går utanför dörren. -20 grader nu och jag som inte får på mig mina täckbyxor... Brrr. Kan jag inte få stanna hemma och mysa framför en brasa istället?

Ultraljudet

Vi var ju på ultraljud idag. Allt såg fint ut. Flödet i navelsträngen var bra, livlig bebbe och en bebbe som växer som den ska. 688g skattades vikten till idag. En riktigt tungviktare börjar det bli! :-) Som vanligt vägrade h*n att samarbeta när bilder skulle tas men en något bättre bild än senast fick vi. Vi som hade chansen att få 3D bilder idag men då passade lilla pyret på att lägga händer och fötter framför ansiktet... Hotade med indragen veckopeng men det brydde sig h*n inte om. Vet väl att det enda vi bryr oss om är att h*n är frisk och lever och mår bra. Tids nog får vi bilder. Skönt att även kunna se när den lille rörde på sig. Gick därifrån med lätta steg och resten av dagen har humöret varit på topp!

Efter ultraljudet for vi till graven och skottade bort all snö som kommit. Lade dit den nya ängeln och tände ljus. Så fint och fridfullt där nu med all snö.

Dagens

Dagens bästa läste jag på Tjuvlyssnat.se idag:

En man ~55 läser högt ur en tidning för sin fru ~50.
Mannen: Kvinnor använder 30 000 ord per dag medan män använder 15 000.
Kvinnan: Anledningen måste vara att vi kvinnor måste upprepa allting för män.
Mannen: Va?

Snart iväg

Skulle inte ha hjälp till med snöskottningen igår... Känner av mina fogar idag. Men det var så skönt att jobba lite med kroppen och jag tog det lugn, sopade mest av trappen. Jimmie ville inte att jag skulle hjälpa till med skottningen så jag lovade honom att inte gnälla om jag fick ont, det är bara att hålla god min och låtsas som ingenting!

Ska snart iväg på ultraljud. Idag ska den lille viktuppskattas. Kul att få en uppfattning om hur stor/liten pyret är. Bebben håller på att värma upp inför visningen med sparkar och kullerbyttor. Undras om vi lyckas få med oss en bild på något annat än den lilles rumpa idag? Med tanke på uppvärmningen så tvivlar jag på det! :-)

Helgen som gått

Då är vi nyss hemkommna från en trevlig långhelg hos min familj i Finland. Har haft fullspäckat program med bl.a shopping på stan, träff med en annan änglafamilj, lillajulsfirande och besök på två julmarknader. Mycket trevligt har det varit. Saknar min familj så fruktansvärt mycket ibland och jag önskar att vi inte bodde så långt ifrån varandra. Men det var ju mitt eget val att flytta till ett annat land på både gott och ont.

När vi kom hem väntade snöskottning. Ca 40 cm hade landat på vår gård under tiden vi varit bortresta. Nu är det verkligen full vinter här och det är så myysigt! Älskar när det är en ordentlig vinter med mycket snö. Hoppas bara att det håller i sig.

Nu har jag plockat fram julsakerna och imorgon blir det julpyntning. Orkade inte ta itu med det före vi for då vi ändå skulle vara borta hela helgen. Men nu ska även vi få det lite julfint.

Idag har det varit en speciell dag. Det är åtta månader sedan vår älskade lilla ängel föddes. Kan fortfarande inte förstå att tiden rusat fram så fort. Ibland känns allt så overkligt, som om det hemska inte hänt. Önsketänkande kanske. Har inte hunnit vara till graven idag men imorgon ska vi åka dit och skotta bort all snö och tända ljusen i lyktorna. Köpte även en ny ängel i Finland som förhoppningsvis håller för kylan. Den får stå där tills det blir sommar och sol igen. Då ska jag måla den andra ängeln fin igen och lägga dit.  Såg att en annan änglafamilj lagt små tomtar på sin ängels grav och det var så sött. Kanske lägger vi också en tomte hos Lucas om vi hittar någon fin.

Sist men inte minst, håll tummarna för Katarina och Cristofer imorgon. Då ska de göra en ny kontroll av deras lilla bebis hjärta. Hoppas så innerligt att läkaren såg fel förra gången!

Ultraljud

Idag är det exakt ett år sedan vi såg Lucas sprattla runt i min mage på rutinultraljudet. Idag är det också exakt 8 månader sedan det konstaterades att han inte längre levde.  Två ultraljud gjorda på samma datum men i olika månader och med så olika känslor inblandade...

Tankar

Visst är det konstigt att sånt som borde inge hopp ibland kan göra tvärtom. Varje dag på mitt jobb ser jag många lyckliga nyblivna familjer. Det borde inge hopp. Men ibland känns det som att om alla dessa människor lyckas så kommer vi att misslyckas. Någon kommer alltid att drabbas och om det inte är någon av alla dessa människor så kommer det att bli vi... Inte alltid jag tänker så men ibland kommer dessa mörka tankar och känslor krypande. Missförstå mig inte, jag vill inte att någon annan ska drabbas heller för ingen är värd att gå igenom ett sånt helvete. Men avundsjukan finns fortfarande långt inne och ibland visar den sitt fula tryne. Jag ser andra människor få det vi också skulle ha haft. Det är jobbigt. Men jag försöker klamra mig fast vid hoppet och oftast lyckas jag med det. Tror att det är oerhört viktigt att man, trots allt som händer, har kvar hoppet. Det sägs ju att hoppet är det sista som försvinner... Ofta när dessa tankar kommer smygande så är det en liten i min mage som ser till att ge mamma några starka sparkar! Kanske är det någon som känner att mamma behöver det just då...

Bättre dag

Har haft en mycket bättre dag idag. Lugnt med patienter och jag pratade med cheferna och redde ut situationen igår. Skönt. En sten föll från mitt hjärta. Dessutom kom en kollega och kramade om mig och gav mig en chokladkaka. Hon hade läst mitt inlägg igår och ville pigga upp mig och visa att det finns människor som bryr sig om mig. Jag har världens finaste kollegor! Blev riktigt rörd av hennes omtanke. Nu sitter jag och äter choklad under tiden jag skriver. :-) Tack fina du!

Efter jobbet var det barnmorskebesök. Allt såg bra ut. Bebben var lite mer samarbetsvillig idag, den sparar väl allt krut till ultraljudet på måndag. :-) Lillhjärtat slog med 153 spm. Även om jag känner mycket rörelser så är det skönt att höra hjärtat ticka på.

Innan vi åkte hem for vi en sväng förbi graven. Vi har köpt en liten spade att skotta upp vägen till gravstenen. Kan ju komma en hel del snö här. Spaden  fick vi användning för idag. Så behändigt med en spade som kan ligga i skuffen hela tiden och som är lätt att använda. Skulle se lite makabert ut om vi gick omkring med en stor skyffel på kyrkogården... Är så mysigt där nu med all snö. Tog dock inga bilder då vår kamera tar så dåliga bilder i mörker. Måste köpa ny!

Tuff dag

Haft en skitdag idag. Grinade halva dagen på jobbet. När tårarna väl kom trodde jag aldrig att de skulle ta slut. Funderade tom om jag skulle vara tvungen att gå hem men det lugnade ner sig till slut. Kan inte gå in på orsaken till varför tårarna kom. Hoppas verkligen att jag ska orka jobba tills jag förhoppningsvis får havandeskapspenning. Är ju bara två månader kvar. Men mitt psyke blir inte stabilare i takt med att magen växer. Det går upp och ner men jag känner att jag blir känsligare ju längre tiden går. Försöker verkligen tänka positivt och det fungerar ganska bra så länge allt annat i livet är bra och stabilt. Men minsta lilla kommentar som kan tolkas på fel sätt kan få allt att brista, speciellt när jag är på jobbet.

Dessutom upptäckte vi en stor repa på vår nya, fina bil idag. Den fanns definitivt inte där i fredags när Jimmie tvättade bilen. Repan är så stor och djup att den idiot som åstadkommit den inte kan ha undgått att märka det. "Snälla" människor det finns som skiter i att meddela ägarna vad de gjort. Har förståelese för att det sker olyckor men har ingen förståelse för de idioter som smiter från platsen... Så ett surt slut på en sur dag. Hoppas på en bättre dag imorgon efter en god natts sömn.

En dag på stan

Haft en ledig och bra dag idag. Snurrat runt på stan med en vän och snackat skit. Härligt. Tack vännen för sällskapet! Köpte ett sällskapsspel till oss själva så i helgen ska det spelas! :-)

Nu har 23 hela veckor gått. Om det lilla busfröet skulle få för sig att titta ut nu så finns det en chans att h*n överlever. Men naturligtvis vill jag att h*n stannar kvar där inne men skönt att veta att det finns en liten chans iaf.

Drömmar

Drömmer ofta nu. Inatt drömde jag en otäck dröm. Drömde att jag fick åka och kolla bebis hjärtljud. Samtidigt var det en läkare där som sa att det inte ser bra ut. Att bebisen kan dö när som helst. Inte konstigt att jag sov som en kratta efter det. Och sen upp och jobba tidigt imorse. Bläää... Tur att liten är lika busig som vanligt.

Dagens positiva är uppvaktningen jag fick när jag kom hem. Ute fanns tända marshaller. När jag kliver in genom dörren så ser jag att fotbadet är framtaget och iordningställt. På bordet står ett stort glas julmust och en skål med Dumle. Sen är det bara att sitta med fötterna i blöt och vänta på att middagen ska bli klar. Kan det bli mycket bättre efter en arbetsdag? Tror inte det! :-)

Karatekid

Sitter nu och njuter av ett busfrö i magen. Riktiga karatekickar. Det är så roligt när Jimmie också känner sparkarna ordentligt. Tänk att en 500 grammare kan kännas så mycket... :-)

Förresten, om ni träffar på en badboll med broddar på fötterna och en spark framför sig så är det bara jag som är ute på en liten prommis. Som sagt, känner mig som Agda 95 år ibland. Men halka och slå mig, det lär jag inte göra!

Humörsvängningar

Känner att jag börjar bli påverkad av alla hormoner och det finns även en spänning i kroppen. Att inte veta hur denna graviditet kommer att sluta tär på mig. Men, som jag skrivit tidigare, så är jag inte orolig för pyret i magen just nu. Det är full fart där inne men så var det med Lucas också fram tills det otänkbara inträffade. Det är tankarna på framtiden som tär. Hoppet finns men det finns alltid ett "tänk om". Känner att jag börjar bli lättstressad och lättretlig igen. Har även tvära känslokast. Går inte saker som jag tänkt mig så tänder jag på alla cylindrar och blir tvärarg, andra gånger börjar jag nästan gråta för ingenting. Börjar bli påfrestande på jobbet då man måste kunna kontrollera sina känslor och uppträda proffessionellt. Jag klarar av det men jag får uppbåda all min vilja ibland. Jag är rädd att det är mina kollegor som får snäsiga svar ibland och då mår jag dåligt av det. Vill ju definitivt inte såra någon bara för att jag inte är på topp. Nu har jag i alla fall två hela lediga dagar att vila upp mig på innan det blir helgjobb.

Hmmm...

Trenden fortsätter. Idag fick jag visa leg när jag köpe två trisslotter... Vad händer? Kanske är det vattnet i nya byn som är föryngrande eller några som behöver glasögon!! :-)

Bussen

Stod och lutade mig mot bussen och tog av mig mina broddar (är livrädd att halka och landa på magen), tog mig mödosamt in i bussen med min stora mage. Kände mig som Agda 95 år. Bad om en enkel biljett. Busschauffören frågade om jag skulle ha ungdomsbiljett... He made my day! :-)

En underbar men omöjlig dröm

Inatt drömde jag om Lucas. Han var några år gammal och vi hade så roligt. Lucas hade även fått en lillasyster och vi var en lycklig liten familj. Ville aldrig vakna upp ur drömmen. Det var första gången jag drömt om en levande Lucas. Inte så konstigt att jag drömmer om honom nu, jag tänker mycket på honom under dagarna. Går igenom allt som hänt, försöker minnas varje liten detalj. Minns hur jag och min sambo satt och studerade magen på kvällarna då han var som mest aktiv. Magen for hit och dit, såg ut som det gick vågor på magen, och min sambo undrade om det inte gjorde ont. Aldrig trodde vi då att en så livlig bebis inte skulle få komma levande till denna värld. Nu är det ett syskon i magen som är ännu livligare och allt vi kan göra är att hoppas att det går bra denna gång. Jag känner mig så maktlös. Jag kan inte påverka hur det går. Ingen kan påverka hur det går. Helst av allt skulle jag vilja att någon kunde lova att det kommer att gå bra, att Lucas syskon får leva och må bra. Men det är omöjligt. Statistiken talar ju för att det kommer att gå bra denna gång men har man, som vi, prickat in 0,3-0,4% risk så känns statistiken som ett hån. Statistik berättar inte vem som drabbas. Och livet är inte rättvist. Detta säger mig att vi visst kan drabbas igen... Men hoppet finns kvar.

Det här med orättvisa slog mig med stor kraft igår. Loggade in och såg att en änglamamma hade skrivit. Hon har två änglar i himmelen, två små flickor som inte fick leva pga en hjärtsjukdom. Nu väntar de sitt tredje barn. De går hos en hjärtspecialist och igår upptäckte han att deras bebis hjärta är ansträngt och att den med 90% säkerhet har en hjärtmuskelsjukdom. I nuläget går det inte att säga om det är samma som deras döttrar dog av. Dessutom finns ett läkage mellan hjärtats höger kammare och höger förmak. Jag hoppas så innerligt att han har fel, att det inte alls är något större fel och att deras barn får leva. INGEN ska behöva förlora ett barn och allra minst tre barn. Så alla ni där ute, håll tummar och tår för Katarina, Cristofer och deras bebis!

Bläää

Hittade några konstiga kryp på båda mina orkideér. Visade sig vara ullöss. Tydligen är dessa små ulliga saker ytterst svåra att få bort och man kan få kämpa i månader... Funderar allvarligt över att kasta blommorna istället. Blomskötsel är inte min grej, de får vara glada om de får vatten. Men den ena orkiden fick vi i samband med Lucas död och den vill jag ju gärna ha kvar, speciellt eftersom den fått knoppar igen och snart slår ut i blom. Jag får väl göra ett försök, suck...

Framtiden

Då har 22 hela veckor passerat. Bara en vecka kvar nu tills det finns en möjlighet att bebis överlever om den av någon anledning skulle födas. Fortfarande en busig bebis i magen. Jag njuter av varje rörelse. Varje dag hoppas jag och ber en liten bön att det ska gå bra denna gång. Jag är fortfarande inte orolig att något skulle vara galet nu men jag är orolig då jag tänker längre fram. Slutet av graviditeten är det som skrämmer mig mest för det var då det hände. Har inte tänkt så mycket på hur det skulle vara om vi får ett barn som lever denna gång. Men hur länge finns oron där? Kommer vi att vara rädda för plötslig spädbarnsdöd, att bebis sätter något i halsen, ja listan kan göras lång. Tror nog att alla föräldrar är mer eller mindre oroliga och rädda om sina barn men kommer vi att bli överbeskyddande? Tiden får utvisa. Ett steg i taget. Steg nummer ett: Att få ett levande syskon till Lucas.

Bakningsnojan fortsätter

Då kan jag summera helgens bakresultat: fyra olika sorters småkakor, två olika sorters småskorpor (saffran och kardemumma) och två olika sorters muffins. Nu är jag trött och min baklust är för tillfället stillad. Fast mera muffins skulle inte skada, är ju så lätt och snabbt att svänga ihop. Kanske i slutet av veckan då jag är ledig.

Jimmie blev bjuden på kladdkakemuffins med vispgrädde och hallon, dagen till ära.

Farsdag

Gjorde i ordning en frukostbricka och gick sedan in till Jimmie och sjöng. Gav honom också en farsdagspresent. Han är ju trots allt pappa men på ett annorlunda sätt. Vi pratade om denna dag på förhand. Minns ju hur det var när det var morsdag. Det var en jobbig dag (eller två jobbiga dagar då morsdag firas olika veckor i Finland och Sverige). Men det var så nära inpå Lucas död. Nu har det gått mera tid och vi har kommit längre i vår sorgeprocess. Vi kom överens om att vi firar som vi skulle ha gjort om Lucas funnits hos oss. Klart att det ändå är en jobbig dag. Saknaden och sorgen är stor. Jag tänker på det som kunde ha varit, borde ha varit. Tänk att få väcka honom med frukostbricka, present och en liten bebis att gosa med...

Nu bär det av till graven för att tända ljus.

Keenan Cahill (Feat. 50 Cent) - Down On Me

Den här killen är ju hur kung som helst! :-)

http://www.youtube.com/watch?v=Dwimc4cvUmQ

Huset

Vårt fina hus täckt i snö!



Snööööö

Gissa om jag blev förvånad då jag klev upp för en stund sen. Igår kväll, inte en snöflinga och i dag ligger det ett tjockt, vitt lager på marken. Och mer kommer det! Hoppas denna snö får vara kvar och att vi får en VIT jul! Härligt med snö. Om jag inte var så rund så skulle jag gå ut i min egen lilla trädgård och göra en snöängel!:-)

Suck

Ja, vad ska man säga... Att det inte finns mycket rättvisa i denna värld visste vi ju redan, men allvarligt... http://www.expressen.se/nyheter/1.2206522/bebis-dog-i-tvattmaskin

Lycka

Har fått veta att en änglamamma är gravid igen! Så glad jag blev av den nyhet.  Är tidigt än men jag håller allt jag har för att det ska gå bra och att deras ängel snart får en lillasyster/lillebror!!

Bakdag

Idag har jag bakat. Och som jag har bakat... Resultatet blev fem olika sorters småkakor och chokladmuffins med Mascarponeglasyr. Mums. Haft besök av en vän under kvällen som fick agera provsmakare.

Har också hunnnit ta en prommenad med en granne idag. Fogarna höll hela vägen. Känns lite mer nu men inget jämfört med hur det var igår och förrgår. Hade svårt att gå och haltade fram. Kändes som någon stack knivar i fogarna på mig för varje steg. Måste ha varit en rolig syn, en haltande badboll!! :-)

Bildbevis på alla kakor

Chokladmuffins med Mascarpone och vitchoklad

Måste passa på att tacka min pappa för det fina, stora bakbordet. Nu är det invigt!!

Mariakyrkan

Idag var vi på minnesgudstjänsten och det var riktigt fint. Jobbigt men fint. Fina dikter och sånger. Och många ljus som brann för våra älskade barn som inte får vara här hos oss. Sorgligt. Ett helt rum fyllt av människor som drabbats av samma hemska öde och deras anhöriga och vänner. Tror lilla pyret i magen kände på sig att mamma var ledsen och försökte uppmuntra och påminnna om att det finns hopp för en ljusare framtid. Vad skulle jag göra utan den lille där inne? Om jag fick önska mig en enda sak som skulle gå i uppfyllelse (utom att barnen inte skulle behöva dö, förståss) så skulle jag önska att ALLA änglaföräldrar skulle få levande syskon. Jag vet ju att det finns många som kämpar för att bli gravida och varje dag så skänker jag dem en tanke och hoppas att de ska lyckas.

Alla helgons dag

Var förbi graven och tände ljus ikväll, efter att jag slutade jobbet. Var så vackert där med alla ljus och marshaller som brann... men så jobbigt att behöva tända ljus för vår son en dag som denna.  Saknaden är stor idag. Tände även ljus från min familj som bor så långt härifrån och inte kan åka dit och tända själva.

Imorgon är det minnesgudstjänst. Nu känns det som att det kommer att bli en fin men jobbig stund.

Dagen

Har kommit till en insikt idag. En gravid Ann-Louise bör INTE besöka systemet för att inhandla vin. Började må riktigt illa då jag stod mitt bland alla flaskor och skulle försöka hitta vin till kvällens middagsgäster. Blev till slut ett snabbt val och jag hoppas gästerna blir nöjda. Själv håller jag mig låååångt bort från alkohol...

Dagens YES är att jag äntligen har kommit mig för att boka tid hos min frisör. Skäms för att säga det men det är 6 månader sen jag senaste satte saxen i håret... Tycker nästan synd om min frisör som ska reda upp kråkboet!

Dessutom har jag nu inhandlat nästan alla julklappar för i år. Tycker jag borde få medalj!

Busungen passar på att ge mig ordentliga kickar under tiden jag skriver, tolkar det som en hälsning till alla ni som läser!

VK

När jag läste VK idag såg jag en artikel om ett par som förlorat sin dotter i magen. Blev glad över att det uppmärksammas i dagstidningen. Folk behöver se att det händer och prata mer om det, tror jag iaf. Hittar dock inte artikeln på nätet men om jag hittar den under dagen så lägger jag ut en länk.

Besök

Började dagen med att baka. Har efter det haft besök av fina vänner och deras små sötnosar. Tycker det går riktigt bra att träffa mina vänners bebisar. Jag kanske inte gosar lika mycket med bebisarna som jag gjorde innan Lucas men det känns inte jobbigt. Det är jag mycket glad över. Att det vänt och jag kan glädjas med mina vänner.

Har bokat resa hem till Finland i slutet av november och jag ser mycket fram emot att träffa lille Edwin. Och Moa såklart. Har hänt så mycket i hans utveckling sen senast jag såg honom så det ska bli riktigt roligt att se vad han kan nu. För tillfället känns det faktiskt inte alls jobbigt. Ser fram emot att se när han "irriterar" storasyster och snor hennes saker, kan se det framför mig. :-) Läängtar hem till älskade familjen...

Minnesgudstjänst

På söndag kl 14.00 är det minnesgudstjänst i Mariakyrkan i Umeå. Gudstjänsten ordnas i samarbete med spädbarnsfonden och de som vill att deras barns namn ska läsas upp får anmäla det. Det kommer att tändas ljus, läsas dikter och sjungas. Efteråt blir det fika. Låter som att det kan bli en fin minnesgudstjänst. Jag jobbar men har lyckats ordna så att jag kan gå lite tidigare så länge det inte är överfullt. Hoppas, hoppas, hoppas att det är lugnt på BB, skulle bli mycket ledsen om jag inte kunde gå.

Bm

Igår var det besök hos barnmorskan. Allt såg bara fint ut och den lille var lika vild som vanligt. Hördes hur den rörde på sig och hjärtljuden svischade bara förbi. Till slut fick bm fatt i krabatens hjärtljud en liite längre stund och de låg då runt 152-158 spm. Roligt att få bekräftat att bebben mår bra hittills. Blir spännande längre fram hur mkt jag ska hållas vaken under nätterna, börjar nämligen ana ett mönster i vakenhetsperioderna. Mest bök i magen är det sena kvällar och nattetid! Fast jag bryr mig inte om jag så ska vara sömnlös alla nätter i flera veckor bara den lille mår bra! Det är värt det många gånger om.

Är förresten frisk nu och tillbaks på jobbet. Härligt! :-)