"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




söndag 10 oktober 2010

Ultraljud

Håll tummarna för oss imorgon. Ultraljud kl 10.00! Och jag är nervös. Jag känner ju att det är ett litet liv i magen som rör sig men jag förknippar ultraljud med när vi fick veta att Lucas inte längre levde. Det är som att jag är inställd på dåliga nyheter. Vill inte ha fler dåliga nyheter nu, vill bara få ett friskt och levande barn! Snälla, kan vi inte få det!?
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Malin10 oktober 2010 kl. 22:50

    Det kommer att gå jättebra! Tänker på er mycket och ofta. Kusinerna pratade om Lucas idag och att de längtar efter hans syskon :) Stor kram!!

    SvaraRadera
  2. Anna11 oktober 2010 kl. 07:38

    Håller alla tummar och tår för er! Stor kram.

    SvaraRadera
  3. Timea11 oktober 2010 kl. 08:20

    Jag håller tummarna! Det ska gå bra! kram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)