"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




lördag 16 oktober 2010

Fest

Är nyss hemkommen från en 30-årsfest. Jimmie är kvar och partajar men trötta jag for hem och nu väntar sängen. Det var många nya och trevliga människor som vi träffade. Och när man träffar nya människor, spciellt när man har en växande mage, så kommer frågan om antal barn. Vi har sen tidigare bestämt att säga som det är, att det är nr två som är i magen. Ibland slutar det med det men ofta kommer följdfrågan "hur gammal är första?". Numera har jag inga problem med att berätta, jag vet att jag inte bryter hop utan kan sakligt förklara vad som hände. Ikväll fick jag berätta många gånger. En kille som frågade blev väldigt berörd av vår historia och fällde några tårar. Han hade många frågor vilket gladde mig. Att han vågade fråga är stort. Sen när vi pratat klart om Lucas sa han "jag är glad att du orkade berättade vad som hänt för mig". Det värmde mitt hjärta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar