Döden

Då har föräldrarna åkt hem. Det har varit riktigt trevligt att ha dom här. De tog flyget imorse i blåsten. Jag kunde inte somna om förrän de hörde av sig efter landningen. Har blivit så otroligt rädd att det ska hända mina nära något. Speciellt Jimmie. Kan bli orolig bara för att han ska åka till eller från jobbet. Dessutom får jag dödsångest ibland. Blir rädd att jag aldrig ska vakna efter att jag somnat. Döden har blivit så verklig, så nära, sen Lucas dog. Kan mitt eget barn dö i min mage så kan vem som helst dö, när som helst. Så har det alltid varit förstås men jag har inte tänkt på det på samma sätt som jag gör nu. Började läsa boken "Plötslig spädbarnsdöd" av Elisabeth Magnusson igår och det var skönt att få bekräftat att jag inte är ensam om min dödsångest och rädsla att mina nära ska råka ut för något. Det är tydligen ganska vanligt när man förlorat sitt barn. Gäller bara att fortsätta kämpa emot och inte låta känslorna ta över helt och hållet. Inte så lätt alltid men det ska gå!