Avundsjuka

Inom loppet av några veckor har två nära vänner fått barn. Det har gått bra vilket jag är glad över men samtidigt kommer avundsjukan. Den jobbiga avundsjukan. Jag ser ju det vi gick miste om. De fick det vi också skulle ha och det gör ont. Saknaden är extra stor nu. Jag hoppas att vi en dag får samma lycka. Att Lucas får bli storebror till ett levande barn. Önskar att avundsjukan en dag försvinner för gott för det är inte roligt att gå omkring och vara avundsjuk på sina vänner. Men jag kan inte hjälpa det. Den bara kommer över mig. Trots det fortsätter jag kämpa, jag vill träffa mina vänner trots att det gör lite ont. Jag vet att det kommer att bli lättare för varje gång. Och jag vill inte att min sons död ska komma emellan mig och mina vänner. Då skulle hans liv och död bli förknippat med det och då tror jag att allt skulle bli ännu jobbigare.

Jag hoppas att ultraljudet på måndag visar att allt är bra och att vi är ett steg närmare att få ett friskt och levande barn!