"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




fredag 25 mars 2011

Lite roligt var det

Sitter och läser nyaste mama-tidningen och läser följande: "När väl barnet är ute kommer efterbörden, som alltså är moderkakan som ju inte behövs längre. Somliga barnmorskor är ytterst fascinerade av den och vill visa upp "livets träd" medan du fortfarande knappt fattar vad som hänt". Började skratta när jag läste det för jag är nog en av dessa barnmorskor som är fascinerad av "livets träd". Jag frågar alltid paret om de vill se moderkakan. :-)
Upplagd av kl.

7 kommentarer:

  1. Anonym25 mars 2011 kl. 22:19

    Stort Grattis till killen .Så jättesöt han är.

    Jag kan känna till det där med moderkakan. Jag har alltid velat se den efteråt och fotat den. Ett rum med kokvrå, ett annat namn för den. Fick inte se den nu sist. Blev snittad.
    Lycka till med trollet. Jättefint barbapapa på väggen ni målat åxå.

    en annan änglamamma

    SvaraRadera
  2. Susanna26 mars 2011 kl. 09:02

    Jag fotade den med andra barnet :D Jag tycker att alla barnmorskor BÖR fråga. Sedan får man väl säga nej om man inte vill se. Jag skulle nog ha blivit ledsen annars.

    Och grattis förresten! Skönt att det gick vägen för er nu :) Minns ej om jag kommenterat innan.

    /Susanna

    SvaraRadera
  3. Anonym28 mars 2011 kl. 22:18

    Åh, jag hoppas verkligen att jag ska få se moderkakan om vi får bli gravida och genomgå en "normal" förlossning igen. Jag blev snittad med vår son, då han redan i magen visade sitt fantastiska humör genom att sitta skönt på rumpan ;)

    Tror inte jag har kommenterat här nå vidare innan, men jag tittar in emellanåt!
    Jag gläds med er, till Lucas fina lillebror!

    SvaraRadera
  4. Gabriella31 mars 2011 kl. 22:59

    Hej Ann-Louise! Jag är en av dom som du hållit moderkakan i fejset på... ;) Hihi, skämt åsido. Du var barnmorskeelev och fick sköta förlossningen av vår son på Skellefteå BB den 26 februari 2008. Vi pratar om dig fortfarande ibland - i mycket goda ordalag ska tilläggas!

    Lycka till med er nya familjemedlem! Kram

    SvaraRadera
  5. Ann-Louise1 april 2011 kl. 13:39

    Gabriella: Blir så glad av att höra det! Kramar

    SvaraRadera
  6. Gabriella3 april 2011 kl. 14:10

    Det är du verkligen värd! Maken och sonen hälsar. Följ gärna vårt liv och leverne i vår blogg.

    SvaraRadera
  7. Ann-Louise6 april 2011 kl. 15:59

    Tack! Ska göra det! :-)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)