En vecka

Nu har bilirubinet sjunkit som det ska så nu behöver vi inte ta fler prov! Äntligen får vi vara hemma och njuta och slippa åka in till sjukhuset hela tiden.

Idag 16.45 är det en vecka sedan lillebror föddes och vår ängel blev storebror. Det har varit en turbulent vecka på många sätt. Först försöka förstå att vi fått ett levande barn. Bara det är stort och ofattbart. Sedan att faktiskt förstå vad vi gick miste om när Lucas dog. Det var så här det skulle ha varit redan för ett år sedan... Dessutom har jag haft svårt att sova. När bebis har sovit har inte jag kunnat sova då jag hela tiden kontrollerat att han andats. Nu börjar det ge sig och inatt har jag kunnat sova riktigt bra även när bebis sovit. Oron har släppt lite grann. Men den är nog något man får lära sig att leva med. Har funderat lite på att eventullt skaffa andningslarm men det känns inte som att jag vill det riktigt än. Jag vill vänta ett tag till och se om jag kan slappna av utan.

I övrigt är allt så himla underbart. Vi kan inte sluta titta på den söta trollunge vi nu får ha hemma hos oss. Några har frågat om namn, kan säga att vi inte ens är i närheten att ta ett beslut. Ni får gärna komma med förslag.