"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




fredag 30 april 2010

Älskade Lucas

Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då
orkade mitt hjärta inte slå.

Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.

Författare: Okänd
Upplagd av kl.
Etiketter:

1 kommentar:

  1. hemmahannah.papper.fi29 juli 2010 kl. 22:38

    Mitt hjärta brister då jag läser det du skrivit. Är så otr.oligt ledsen för er förlust av Lucas och önskar er all lycka i det nya spännande och kommande

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)