4 veckor

Idag är det 4 veckor sedan vår älskade Lucas föddes. Vi for till graven och tände ljus, jobbigt. Kan inte förstå att det är min son som ligger där. Det har varit fyra jobbiga veckor. Dagarna har avlöst varandra och ibland vet jag inte vad jag har gjort under dagen. Det känns som man kliver upp, tar den dagliga promenaden, och sedan går och lägger sig igen. Nu är jag dock förbjuden att promenera och träna överhuvudtaget då min rygg havererade i torsdags. Hade tur och fick akuttid på rygg och ledkliniken samma dag. Visade sig att mitt bäcken låst sig totalt och att min rygg är i ganska dåligt skick efter graviditeten. Ska dit igen på måndag, hoppas det är bättre då. Vill ju så gärna promenera då det är den enda rutin jag haft nu.

I fredags var det begravning, exakt fyra veckor efter att vi fick det hemska beskedet. Det var tungt och väldigt känslofyllt men begravningen var så fin. Min kollega sjöng psalmen "Du lilla barn" och låten "Tears in heaven" av Eric Clapton. Efter begravningsakten inne i kapellet bar min sambo den lilla kistan till platsen där Lucas skulle begravas och så sänkte han och vaktmästaren ner kistan i marken. Sedan slängde alla ner varsin röd ros i graven och där ute sjöng vi psalmen "Tryggare kan ingen vara". Jag ville aldrig gå därifrån, ville inte lämna min son ensam i den kalla marken.

Vill tacka för alla sms, mail, kort, blommor och gåvor. Vi är väldigt tacksamma över att vi inte är ensamma i den svåraste tiden i våra liv.