Tankar runt förlossningen

Många har frågat hur det kändes att behöva gå igenom en vanlig förlossning. För mig var det inget måste, det fanns inget annat alternativ, jag ville föda den normala vägen. Kanske har det med mitt yrke som barnmorska att göra. Jag vet att kroppen mår bäst så. Efter förlossningen var jag snabbt på benen igen och har kunnat ta dagliga promenader nästan från dag ett. Efter ett kejsarsnitt är det inte säkert att det hade varit möjligt, dessutom skulle jag troligen haft mycket mer ont. Samtidigt så har jag aldrig haft en tanke på att föda med kejsarsnitt i vanliga fall så varför skulle detta ändra på det? Trots att vår bebis dött var det fortfarande vår bebis lika mycket som om han skulle ha varit vid liv och vi vill att det ska vara så lika för honom, som för levande barn, som möjligt. Jag vet att det finns de som vill att barnet plockas ut genast men den tanken infann sig aldrig hos mig och det är jag glad över. Jag skulle inte vilja vara utan minnena från förlossningen. Förlossningen var jättefin och jag tror också att den hjälper oss båda att bearbeta det som hänt. Dessutom stärkte förlossningen banden mellan mig och min sambo, vi kom varandra närmre. Vi gjorde detta "jobb" tillsammans för vår son, han fick en fin födelse trots allt och det var det minsta vi kunde göra för honom.