"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




onsdag 11 maj 2011

Tack för tiden som varit

Nu har jag bloggat i över ett år. Under den tiden har bloggen varit en viktig del i min sorgebearbetning. Ni är många underbara människor, både kända och okända, som har stöttat mig genom era fina kommentarer. Nu känns det som att bloggen uppfyllt sitt syfte, jag har inte samma behov att skriva av mig längre. Jag har en längre tid insett att jag skriver mer och mer om vår vardag och annat som händer i vårt liv. Lucas och sorgen efter honom tar mindre och mindre plats här. Därför har jag nu tagit beslutet att sluta skriva i denna blogg.  Känner jag behov i framtiden kommer jag att börja skriva här igen men för tillfället känns det som rätt beslut att iaf ta en paus. Jag kommer att fortsätta blogga men i en sluten blogg som mer riktar sig till de som känner oss. Ni som vill fortsätta följa oss i den nya bloggen kan maila mig på adressen som finns i högra spalten. Kravet är att jag får veta för och efternamn på er som vill följa oss.

Tack för tiden som varit, ni har betytt oerhört mycket för mig och jag hoppas att jag har kunnat tillföra er något också!

Kramar till er alla

7 kommentarer:

  1. Tack för din fina blogg.
    Jag kommer att sakna dina texter.
    Men jag förstår dig.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Det har varit allt mellan gripande, intressant, fint och roligt att följa din blogg (även om jag gjort det något sporadiskt) och jag förstår att det har betytt mycket för dig att skriva om Lucas och det som hände er. Det har såklart varit extra fint att få följa din andra graviditet och se ert lilla knyte komma till världen levande.

    Snart börjar livet som föräldrar även för mig och min partner, det känns så spännande och privilegierat att vänta barn. Som jag har längtat och väntat, nu är det nära och jag ser verkligen fram emot både förlossning och den tid som följer.

    All lycka och välgång till dig. Vi kanske stöter på varandra någon gång, jag hoppas det:)

    Kram Stina

    SvaraRadera
  3. Tack för att jag har fått läsa om din tankar under en tid i vårt liv som varit svår, är så tacksam att det finns människor som skriver om sina tankar kring förlorade barn. Det har givit mig styrka att ha läst din fina blogg samtidigt som det är ledsamt att den har behövts funnits.

    Enormt många varma kramar till dig. Läser såklart gärna din nya blogg också men försåt om du vill ha den mer privat. KRAMAR Ida Eriksson

    SvaraRadera
  4. Tach fina du för att jag har fått följa er så här på avstånd! Jag tänker på dig ofta! Lycka till och stor KRAM/ Anna

    SvaraRadera
  5. Sandra: Du får följa min nya blogg om du vill! Kan skicka inlogningsuppgifter åt dig på mailen.

    Stina: Stort lycka till med förlossningen och den kommande tiden som mamma. Hör gärna av dig då du har vägarna förbi Umeå så kan vi träffas med dom små! :-)

    Ida: Så klart du får! Maila mig så jag kan maila inloggningsuppgifter!

    Kramar till er

    SvaraRadera
  6. Hej!

    Jag önskar dig och din familj all lycka i framtiden. Jag har följt din blogg eftersom jag också är mamma till en liten ängel men också själv finlandssvensk bosatt i Svergie :)
    Tack för att du har velat dela med dig av dina tankar och känslor och ditt liv. Kram!

    SvaraRadera
  7. Tack Ann-Louise för en fin blogg och många tankeväckande inlägg! Du har varit till stor hjälp då jag själv bearbetat vår sorg över att allting inte blev som vi hoppades, önskade och trodde; vår son överlevde förlossningen med nöd och näppe och det blev en lång väg att hitta tillbaka till vardagen efter allt som hände under förlossningen och en längre sjukhusperiod (vi meilades i höstas också, du hjälpte mig hitta Kedjegatan-bloggen. Tack för det också!) Nu just har vi det äntligen ändå jättebra, och det känns jätteroligt att läsa att ni också är lyckliga:) Allt gott önskar jag dig och din familj i fortsättningen! Många kramar!

    SvaraRadera