"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




måndag 31 januari 2011

Februari

Imorgon är det en  ny månad. Imorgon kan vi säga att vi ska få barn nästa månad. :-) Så skönt att det känns som att tiden går fort. Har man varit gravid i 69 veckor med endast två månaders uppehåll börjar man längta tills bebis kommer. Jag njuter av att vara gravid och jag gillar min stora mage. Men nu vill jag in i nästa fas och ta hand om bebis utanför magen. Längtan är stor.

Det närmar sig

33 hela veckor har nu gått. Nu är det två veckor kvar tills vi är i den vecka som Lucas dog i. Bebis fortsätter med sin akrobatik och det är jag tacksam för. Jag vaknar på nätterna av sparkar och varje gång ligger jag med ett leende på läpparna och njuter. Jag hoppas att bebis fortsätter vara så aktiv, då slipper jag vara orolig. Kommer att vara jobbigt nog när vi kommit till v. 35 och tills bebis tittar ut. Det som är bra är att detta lilla pyre har ett helt annat rörelsemönster än vad Lucas hade. I början var jag orolig över att jag skulle "blanda ihop" graviditeterna och att jag skulle få känslan av att jag hade Lucas i magen igen. Men det är så stora skillnader mellan de båda att det aldrig har hänt. Bebis i magen visar hela tiden att det är en ny liten individ och det känns så skönt. Vi hoppas på fortsatta uppvaknanden mitt i natten med vilda sparkar resten av tiden! :-)

söndag 30 januari 2011

Fortsättning på föregående inlägg

Det skulle vara skoj och få höra en mer utvecklad version? Jag som inte förlorat ett barn ser bara en kärleksfull mor som förändrats totalt sedan sin sons födelse?

/Anonym

Här kommer lite av det jag blir provocerad av. Det är uttalande som "Mitt liv är slut om jag får en flicka", "Jag kommer att banta, dricka champagne och bli full med Ringo i babybjörnen" och "Barn ska inte hålla på att gråta för att få uppmärksamhet" som gör mig ledsen. Har man förlorat ett barn i magen så är ens största önskan att få ett levande barn, oavsett sort. Och att dricka mig full står långt ner på min önskelista. Jag vill bara få ägna mig åt mitt levande barn och ta hand om det och slippa ta hand om en grav istället. Någongång kommer jag säkert också att längta efter lite partaj men nu finns det inte i mina tankar överhuvudtaget. Prio ett är vårt väntade barn. Skulle det garantera att vi får ett levande barn så skulle jag gladeligen avstå alkohol resten av mitt liv. När det gäller gråtande barn så gråter små barn för att de vill något, det är deras enda sätt att förmedla sig. De gråter när de är hungriga, när de behöver ny blöja, har ont i magen osv. I artikeln (Amelia vänta barn) framkommer dock inte om det gäller äldre barn. För då kan jag faktiskt hålla med om att man ska hålla sig till det man sagt och bestämt och att barn inte ska få som de vill för att de gråter eller skriker.

Ta nu inte detta som att jag tror att jag vet och kan allt när det gäller barn. Eller att jag tror att jag är perfekt. För så är det verkligen inte. Jag kommer säkert att ändra uppfattning om saker och ting när vi väl får ett levande barn. Allt är inte svart eller vitt. Jag kommer också att vara trött och less ibland, precis som alla småbarnsföräldrar. Jag kommer också att göra saker som jag senare ifrågasätter varför jag gjorde. Det jag menade men mitt föregående inlägg är att det inte är en bra idé att sitta och läsa sådana provocerande uttalanden när man förlorat sitt barn för inte ens ett år sedan och väntar ett syskon och allt som finns i huvudet är "Snälla, låt detta gå bra, jag gör vad som helst för få ett levande barn, vad som helst". Något som många tar för givet när man kommit så långt som jag nu gjort. Det gjorde jag också när jag väntade Lucas. Tog för givet att vi, som alla andra, skulle få ett levande barn. Så blev det inte. Och mina tankar och känslor beror till en stor del på det vi gått igenom, vårt bagage. Precis som andra människor utgår ifrån sitt bagage. Skulle vi inte ha förlorat Lucas så skulle jag troligen inte reagerat så mycket på dessa uttalanden utan tänkt "var och en med sitt". Skulle Katrin förlorat ett barn skulle hon troligen inte uttalat sig som hon gjorde heller. Som sagt, man reagerar utifrån sina egna erfarenheter.

Dessa saker sa hon INNAN hon fått barn och om det är som "anonym" skriver, att hon ändrats sedan hon fick barn, så är det ju toppen!

Lättprovocerad

Man ska inte läsa om Katrin Zytomierskas syn på graviditet och barnuppfostran när man själv förlorat ett barn och tycker att livet är bra orättvist. Får ju hoppas att det mesta är för att provocera. Synd bara att man är så lätt provocerad och får ett skyhögt blodtryck när det gäller vissa saker...

Inception

Det var Inception vi såg igår. Hyfsad film men lite för tvära kast och svårt att hänga med för en höggravid och hormonstinn ( läs: förvirrad) kvinna. Ni som har sett den, hur tolkade ni slutet? Dröm eller verklighet? Jag tror på dröm...

lördag 29 januari 2011

Middag

Ikväll har vi varit ute och ätit trerätters. Mycket trevligt! Måste ju passa på innan bebis tittar ut för sen lär det nog ta ett bra tag innan vi går ut och äter bara jag och Jimmie. Mums så gott det var. Trodde inte att jag skulle klara av att få ner tre rätter men det gick. Nu är bebis och jag mycket mätta och belåtna. Nu blir det film hemma i soffan.

Dagens bästa

Man ska nog inte lita till 100% på sin GPS! :-)
http://gt.expressen.se/nyheter/1.2310052/foljde-gps-och-hamnade-framfor-sparvagnen

fredag 28 januari 2011

Mail

Nu finns det en mailadress som ni kan nå mig på. Ni hittar adressen i spalten till höger.

Grattis

Grattis på 10-månaders dagen min älskade ängel!

torsdag 27 januari 2011

Ett litet fönster

Jag skulle verkligen vilja ha ett litet fönster på magen så vi kunde se vad den lilla krabaten sysslar med. Ibland grejas det så mycket där inne och jag blir så nyfiken på vad bebben gör. Tänk så roligt det skulle vara att kunna dra upp tröjan och se vad som händer där inne!

Saknad

Ända sedan dess att vi fick veta att vår ängel dött har han varit det första jag tänkt på när jag vaknat och det sista jag tänkt på innan jag somnat. Inte en enda dag har gått utan att jag tänkt på vår älskade son. Jag har saknat honom, sörjt honom, tänkt på hur det va att ha honom i magen och funderat över hur vårt liv hade sett ut om han hade fått leva. Tankarna tar aldrig slut. Det som ändras med tiden är smärtan. Saknaden finns alltid kvar men den gör mindre ont med tiden. I början kändes det som om någon slet ut mitt hjärta, slet det i småbitar och stampade på det. Nu känns det mer som småstick i hjärtat. Vissa dagar mindre, andra dagar mer. Läste någonstans att "tiden läker alla sår MEN kvar blir ärr av olika storlekar". Dessa ärr bleknar också med tiden men de försvinner aldrig helt. Det vill jag heller inte. Jag vill aldrig glömma min son, jag vill aldrig glömma det som hänt. Skulle jag få välja mellan att graviditeten med Lucas slutat som tidigt missfall eller att han dog i magen som han gjorde, så skulle jag utan tvekan välja det senare alternativet. Jag har en son, jag har burit honom i min mage och jag har fött honom.  Jag har fått se, hålla och krama min son och det vill jag inte vara utan. Aldrig.

onsdag 26 januari 2011

10 månader

Idag är det tio månader sedan vi fick beskedet att vår ängels lilla hjärta inte längre slog. Då trodde jag att jag inte skulle överleva och nu sitter jag här, tio månader senare, med hopp om en ljusare framtid. Med hopp om att snart få ett litet syskon till vår ängel. Men glömmer det gör man aldrig. Vi kommer alltid att ha ett barn för lite här på jorden.

tisdag 25 januari 2011

Harmoni

Har varit på bra humör hela dagen. Har fått sova bra i natt vilket är en bra början. Jag märker stora skillnader i mitt humör och mående sedan jag blev sjukskriven. Är mycket mindre orolig och mer harmonisk. Behöver inte oroa mig för om den ständiga stressen och regelbundna sammandragningar påverkar bebis negativt. Istället kan jag ta dagen som den kommer och göra endast det jag känner för och orkar med. Hoppas harmonin håller i sig ett tag till.

Glömde skriva att bebis ligger med huvudet neråt! Vår duktiga lilla bebbe. Fortsätt så. Vändningsförsök står inte högt på min önskelista.

Ultraljud

Har varit på ultraljud idag. Allt såg fint ut, precis som tidigare. Krabaten växer så det knakar. Är t.o.m. uppskattad +2,5% idag, till 2046 g! En riktig tungviktare. :-) Lucas vägde 2295 g när han föddes i v 35+5 (men han dog i v. 35+2). Tror att lillebror/lillasyster kommer att vara tyngre i samma vecka. Nästa ultraljud blir i v. 35+3, så vi får se då. Skönt att få bekräftelse på att allt såg bra ut.

I samband med ultraljudet passade jag på att kila förbi BB och förlossningen med lite go´fika, även specen fick fika. Hoppas det förgyllde mina kollegors arbetsdag lite grann. De hade tydligen en del att göra idag.

måndag 24 januari 2011

Dagens sysselsättning

Min mamma gör världens godaste bullar och idag lyckades jag ganska bra själv också!

Jimmies favvo, hasselnötstoppar

Kärleksmums

Brownies