"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




tisdag 30 november 2010

-20

Undrar om jag fryser fast då jag går utanför dörren. -20 grader nu och jag som inte får på mig mina täckbyxor... Brrr. Kan jag inte få stanna hemma och mysa framför en brasa istället?

måndag 29 november 2010

Ultraljudet

Vi var ju på ultraljud idag. Allt såg fint ut. Flödet i navelsträngen var bra, livlig bebbe och en bebbe som växer som den ska. 688g skattades vikten till idag. En riktigt tungviktare börjar det bli! :-) Som vanligt vägrade h*n att samarbeta när bilder skulle tas men en något bättre bild än senast fick vi. Vi som hade chansen att få 3D bilder idag men då passade lilla pyret på att lägga händer och fötter framför ansiktet... Hotade med indragen veckopeng men det brydde sig h*n inte om. Vet väl att det enda vi bryr oss om är att h*n är frisk och lever och mår bra. Tids nog får vi bilder. Skönt att även kunna se när den lille rörde på sig. Gick därifrån med lätta steg och resten av dagen har humöret varit på topp!

Efter ultraljudet for vi till graven och skottade bort all snö som kommit. Lade dit den nya ängeln och tände ljus. Så fint och fridfullt där nu med all snö.

Dagens

Dagens bästa läste jag på Tjuvlyssnat.se idag:

En man ~55 läser högt ur en tidning för sin fru ~50.
Mannen: Kvinnor använder 30 000 ord per dag medan män använder 15 000.
Kvinnan: Anledningen måste vara att vi kvinnor måste upprepa allting för män.
Mannen: Va?

Snart iväg

Skulle inte ha hjälp till med snöskottningen igår... Känner av mina fogar idag. Men det var så skönt att jobba lite med kroppen och jag tog det lugn, sopade mest av trappen. Jimmie ville inte att jag skulle hjälpa till med skottningen så jag lovade honom att inte gnälla om jag fick ont, det är bara att hålla god min och låtsas som ingenting!

Ska snart iväg på ultraljud. Idag ska den lille viktuppskattas. Kul att få en uppfattning om hur stor/liten pyret är. Bebben håller på att värma upp inför visningen med sparkar och kullerbyttor. Undras om vi lyckas få med oss en bild på något annat än den lilles rumpa idag? Med tanke på uppvärmningen så tvivlar jag på det! :-)

söndag 28 november 2010

Helgen som gått

Då är vi nyss hemkommna från en trevlig långhelg hos min familj i Finland. Har haft fullspäckat program med bl.a shopping på stan, träff med en annan änglafamilj, lillajulsfirande och besök på två julmarknader. Mycket trevligt har det varit. Saknar min familj så fruktansvärt mycket ibland och jag önskar att vi inte bodde så långt ifrån varandra. Men det var ju mitt eget val att flytta till ett annat land på både gott och ont.

När vi kom hem väntade snöskottning. Ca 40 cm hade landat på vår gård under tiden vi varit bortresta. Nu är det verkligen full vinter här och det är så myysigt! Älskar när det är en ordentlig vinter med mycket snö. Hoppas bara att det håller i sig.

Nu har jag plockat fram julsakerna och imorgon blir det julpyntning. Orkade inte ta itu med det före vi for då vi ändå skulle vara borta hela helgen. Men nu ska även vi få det lite julfint.

Idag har det varit en speciell dag. Det är åtta månader sedan vår älskade lilla ängel föddes. Kan fortfarande inte förstå att tiden rusat fram så fort. Ibland känns allt så overkligt, som om det hemska inte hänt. Önsketänkande kanske. Har inte hunnit vara till graven idag men imorgon ska vi åka dit och skotta bort all snö och tända ljusen i lyktorna. Köpte även en ny ängel i Finland som förhoppningsvis håller för kylan. Den får stå där tills det blir sommar och sol igen. Då ska jag måla den andra ängeln fin igen och lägga dit.  Såg att en annan änglafamilj lagt små tomtar på sin ängels grav och det var så sött. Kanske lägger vi också en tomte hos Lucas om vi hittar någon fin.

Sist men inte minst, håll tummarna för Katarina och Cristofer imorgon. Då ska de göra en ny kontroll av deras lilla bebis hjärta. Hoppas så innerligt att läkaren såg fel förra gången!

fredag 26 november 2010

Ultraljud

Idag är det exakt ett år sedan vi såg Lucas sprattla runt i min mage på rutinultraljudet. Idag är det också exakt 8 månader sedan det konstaterades att han inte längre levde.  Två ultraljud gjorda på samma datum men i olika månader och med så olika känslor inblandade...

Tankar

Visst är det konstigt att sånt som borde inge hopp ibland kan göra tvärtom. Varje dag på mitt jobb ser jag många lyckliga nyblivna familjer. Det borde inge hopp. Men ibland känns det som att om alla dessa människor lyckas så kommer vi att misslyckas. Någon kommer alltid att drabbas och om det inte är någon av alla dessa människor så kommer det att bli vi... Inte alltid jag tänker så men ibland kommer dessa mörka tankar och känslor krypande. Missförstå mig inte, jag vill inte att någon annan ska drabbas heller för ingen är värd att gå igenom ett sånt helvete. Men avundsjukan finns fortfarande långt inne och ibland visar den sitt fula tryne. Jag ser andra människor få det vi också skulle ha haft. Det är jobbigt. Men jag försöker klamra mig fast vid hoppet och oftast lyckas jag med det. Tror att det är oerhört viktigt att man, trots allt som händer, har kvar hoppet. Det sägs ju att hoppet är det sista som försvinner... Ofta när dessa tankar kommer smygande så är det en liten i min mage som ser till att ge mamma några starka sparkar! Kanske är det någon som känner att mamma behöver det just då...

onsdag 24 november 2010

Bättre dag

Har haft en mycket bättre dag idag. Lugnt med patienter och jag pratade med cheferna och redde ut situationen igår. Skönt. En sten föll från mitt hjärta. Dessutom kom en kollega och kramade om mig och gav mig en chokladkaka. Hon hade läst mitt inlägg igår och ville pigga upp mig och visa att det finns människor som bryr sig om mig. Jag har världens finaste kollegor! Blev riktigt rörd av hennes omtanke. Nu sitter jag och äter choklad under tiden jag skriver. :-) Tack fina du!

Efter jobbet var det barnmorskebesök. Allt såg bra ut. Bebben var lite mer samarbetsvillig idag, den sparar väl allt krut till ultraljudet på måndag. :-) Lillhjärtat slog med 153 spm. Även om jag känner mycket rörelser så är det skönt att höra hjärtat ticka på.

Innan vi åkte hem for vi en sväng förbi graven. Vi har köpt en liten spade att skotta upp vägen till gravstenen. Kan ju komma en hel del snö här. Spaden  fick vi användning för idag. Så behändigt med en spade som kan ligga i skuffen hela tiden och som är lätt att använda. Skulle se lite makabert ut om vi gick omkring med en stor skyffel på kyrkogården... Är så mysigt där nu med all snö. Tog dock inga bilder då vår kamera tar så dåliga bilder i mörker. Måste köpa ny!

tisdag 23 november 2010

Tuff dag

Haft en skitdag idag. Grinade halva dagen på jobbet. När tårarna väl kom trodde jag aldrig att de skulle ta slut. Funderade tom om jag skulle vara tvungen att gå hem men det lugnade ner sig till slut. Kan inte gå in på orsaken till varför tårarna kom. Hoppas verkligen att jag ska orka jobba tills jag förhoppningsvis får havandeskapspenning. Är ju bara två månader kvar. Men mitt psyke blir inte stabilare i takt med att magen växer. Det går upp och ner men jag känner att jag blir känsligare ju längre tiden går. Försöker verkligen tänka positivt och det fungerar ganska bra så länge allt annat i livet är bra och stabilt. Men minsta lilla kommentar som kan tolkas på fel sätt kan få allt att brista, speciellt när jag är på jobbet.

Dessutom upptäckte vi en stor repa på vår nya, fina bil idag. Den fanns definitivt inte där i fredags när Jimmie tvättade bilen. Repan är så stor och djup att den idiot som åstadkommit den inte kan ha undgått att märka det. "Snälla" människor det finns som skiter i att meddela ägarna vad de gjort. Har förståelese för att det sker olyckor men har ingen förståelse för de idioter som smiter från platsen... Så ett surt slut på en sur dag. Hoppas på en bättre dag imorgon efter en god natts sömn.

måndag 22 november 2010

En dag på stan

Haft en ledig och bra dag idag. Snurrat runt på stan med en vän och snackat skit. Härligt. Tack vännen för sällskapet! Köpte ett sällskapsspel till oss själva så i helgen ska det spelas! :-)

Nu har 23 hela veckor gått. Om det lilla busfröet skulle få för sig att titta ut nu så finns det en chans att h*n överlever. Men naturligtvis vill jag att h*n stannar kvar där inne men skönt att veta att det finns en liten chans iaf.

lördag 20 november 2010

Drömmar

Drömmer ofta nu. Inatt drömde jag en otäck dröm. Drömde att jag fick åka och kolla bebis hjärtljud. Samtidigt var det en läkare där som sa att det inte ser bra ut. Att bebisen kan dö när som helst. Inte konstigt att jag sov som en kratta efter det. Och sen upp och jobba tidigt imorse. Bläää... Tur att liten är lika busig som vanligt.

Dagens positiva är uppvaktningen jag fick när jag kom hem. Ute fanns tända marshaller. När jag kliver in genom dörren så ser jag att fotbadet är framtaget och iordningställt. På bordet står ett stort glas julmust och en skål med Dumle. Sen är det bara att sitta med fötterna i blöt och vänta på att middagen ska bli klar. Kan det bli mycket bättre efter en arbetsdag? Tror inte det! :-)

torsdag 18 november 2010

Karatekid

Sitter nu och njuter av ett busfrö i magen. Riktiga karatekickar. Det är så roligt när Jimmie också känner sparkarna ordentligt. Tänk att en 500 grammare kan kännas så mycket... :-)

Förresten, om ni träffar på en badboll med broddar på fötterna och en spark framför sig så är det bara jag som är ute på en liten prommis. Som sagt, känner mig som Agda 95 år ibland. Men halka och slå mig, det lär jag inte göra!

onsdag 17 november 2010

Humörsvängningar

Känner att jag börjar bli påverkad av alla hormoner och det finns även en spänning i kroppen. Att inte veta hur denna graviditet kommer att sluta tär på mig. Men, som jag skrivit tidigare, så är jag inte orolig för pyret i magen just nu. Det är full fart där inne men så var det med Lucas också fram tills det otänkbara inträffade. Det är tankarna på framtiden som tär. Hoppet finns men det finns alltid ett "tänk om". Känner att jag börjar bli lättstressad och lättretlig igen. Har även tvära känslokast. Går inte saker som jag tänkt mig så tänder jag på alla cylindrar och blir tvärarg, andra gånger börjar jag nästan gråta för ingenting. Börjar bli påfrestande på jobbet då man måste kunna kontrollera sina känslor och uppträda proffessionellt. Jag klarar av det men jag får uppbåda all min vilja ibland. Jag är rädd att det är mina kollegor som får snäsiga svar ibland och då mår jag dåligt av det. Vill ju definitivt inte såra någon bara för att jag inte är på topp. Nu har jag i alla fall två hela lediga dagar att vila upp mig på innan det blir helgjobb.

Hmmm...

Trenden fortsätter. Idag fick jag visa leg när jag köpe två trisslotter... Vad händer? Kanske är det vattnet i nya byn som är föryngrande eller några som behöver glasögon!! :-)

tisdag 16 november 2010

Bussen

Stod och lutade mig mot bussen och tog av mig mina broddar (är livrädd att halka och landa på magen), tog mig mödosamt in i bussen med min stora mage. Kände mig som Agda 95 år. Bad om en enkel biljett. Busschauffören frågade om jag skulle ha ungdomsbiljett... He made my day! :-)