"They say that memories are golden,

well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.



A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you


you never would have died.



In life I loved you dearly,

in death I love you still.

In my heart you hold a place

no one ever could fill.



If tears could build a stairway

and heartaches make a lane,

I´d walk the path to heaven

and bring you back again.



Our family chain is broken

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again."



Author unknown




onsdag 30 mars 2011

Tänkvärt

Tack för alla era fina kommentarer på gårdagens inlägg. Tyvärr finns det fortfarande de som anser att Lucas och andra änglabarn inte funnits och att man därför inte ska få sörja. Finns även de som anser att alla ska sörja enligt en viss mall, dvs försöka glömma så fort som möjligt och inte prata om det. Kan säga att det finns lika många sätt att sörja som det finns människor på jorden och det är de som vågar sörja och vågar minnas, trots all smärta, som mår bäst i det långa loppet. Att dessutom påstå att vi skulle älska Lucas lillebror mindre för att vi saknar och minns storebror är helt förkastligt. Bara för att man får ett syskon till sitt första barn så älskar man inte något av barnen mindre för det. Dessutom tror jag att vi uppskattar lillebror ännu mer just pga det vi varit med om. Vi vet hur det är att förlora ett barn och vi vet att liv plötsligt och hastigt kan ryckas ifrån oss, därför gäller det att ta tillvara varje liten stund vi har med vårt lilla mirakel. 

Jag hoppas att dessa inskränkta människor ändrar sitt beteende och tänker efter om någon i deras närhet behöver deras stöd vid en förlust, annars kan de såra så oerhört mycket.

tisdag 29 mars 2011

Förresten...

...då borde det ju vara mycket konstigt att vi äter smörgåstårta, tårta och annat gofika på minnesstunden efter en begravning, eller?? Det är ju en stund att minnas den döde och det gör vi genom att äta gott, berätta historier, spela den dödes favoritmusik mm.

Suck

"Förstår er stora sorg! Men att göra en tårta för en som inte längre finns med er???? Han finns i era tankar, låt det vara så, du drar ner dig själv. Han finns där uppe och ser er och vet att ni tänker på honom ändå. Du måste gå vidare,...det är ingen som tror /tycker att du glömt honom, man glömmer aldrig! En vän! /Kram"

Att jag gjorde en tårta har INTE att göra med att jag tror att Lucas tror att vi inte täker på honom annars! Jag vet, att han vet att jag/vi tänker på honom varje dag och att han är mycket älskad trots att han blev en ängel. Tårtan var till för oss, ett sätt att göra hans födelsedag speciell, precis som vi skulle ha gjort om han fått leva. Jag kommer att fortsätta göra tårtor på hans födelsedag, liksom vi kommer att fortsätta besöka hans grav och tända ljus på hans födelsedag. Det handlar om ritualer. Många änglaföräldrar har olika ritualer på speciella dagar, det kan handla om att baka tårtor, blåsa såpbubblor vid graven eller annat. Oavsett så är dessa ritualer mycket viktiga för oss och handlar inte om att "dra ner oss". Det blir ett fint sätt att minnas honom på och minnas den dagen han föddes. Och jag är säker på att lillebror kommer att tycka det är roligt att få tårta på den dagen hans storebror är född. Istället för bara sorg och tårar så får vi fika gott och försöka minnas honom med glädje. Det samma är det med ballongerna vi knöt fast på Labanstenen. Ballongerna är till för oss och för att visa att detta är en mycket speciell dag för oss. Vi släppte även upp varsin ballong när vi stod vid graven. Fortfarande handlar det om ritualer och om att göra något fint samtidigt som vi minns. Det handlar mer om ett sätt att försöka förvandla sorgen till något positivt. Jag tror att de som inte har olika ritualer utan istället försöker glömma allt mår sämre än vad vi gör.

Alla ni som läser detta är välkomna att ge er syn på saken.

En sista sak: Säger en enda människa till åt mig "att jag måste gå vidare" exploderar jag!!!! Det handlar inte om att gå vidare, det handlar om att lära sig leva med sorgen och saknaden! För precis som du (anonym) skriver så glömmer man aldrig! Och jag lär mig, mer och mer, att leva med sorgen och saknaden för varje dag som går, det är lillebror ett levande bevis på. För skulle jag inte försöka, och kommit en bra bit på vägen, så skulle han inte blivit till.

3 veckor

Igår satt vi och beundrade vårt lilla troll när han låg på mage i babygymmet. Helt plötsligt vänder han sig från mage till rygg! Trodde inte våra ögon, han är ju bara tre veckor gammal. Vi lade tillbaks honom på mage och tro det eller ej men han vände sig en gång till! Vi har en riktig stark trollunge här hemma. Får se om han upprepar bravaden idag, då ska jag stå beredd med kameran och filma. :-)

måndag 28 mars 2011

Graven

Blommorna till graven


Graven

Memoriam i VK



1 år

Grattis på födelsedagen vår älskade ängel!
Om du ändå fick fira den här hos oss...

Lucas Hägglund Knipström
*2010-03-28†

söndag 27 mars 2011

Tårta

Lucas födelsedagstårta.




Kattgaller

Fick ett kattgaller till vagnen av syrrans snälla granne Heidi! Nu kan jag ha lilleman ute utan att behöva oroa mig för alla katter som springer här. Tusen, tusen tack!



lördag 26 mars 2011

Ett år...

Idag är det exakt ett år sedan vår mardröm började. Idag är det ett år sedan vi fick beskedet att vår bebis i magen inte längre levde...

fredag 25 mars 2011

Lite roligt var det

Sitter och läser nyaste mama-tidningen och läser följande: "När väl barnet är ute kommer efterbörden, som alltså är moderkakan som ju inte behövs längre. Somliga barnmorskor är ytterst fascinerade av den och vill visa upp "livets träd" medan du fortfarande knappt fattar vad som hänt". Började skratta när jag läste det för jag är nog en av dessa barnmorskor som är fascinerad av "livets träd". Jag frågar alltid paret om de vill se moderkakan. :-)

Väntan...

Sitter nu och väntar på att mamma och syrran ska landa. De ska tillbringa helgen hos oss. Mamma har ju träffat lilltrolle vårt men för syrran är det första gången hon ser honom. Anar att hon längtar massor!

Mössa

Fick denna fina mössa av en vän. Hon gör mössorna själv och det finns även möjlighet att köpa. Titta in på hennes blogg HÄR.

Tack så mycket!

Ommålning

Tyckte Barbalala (den gröna) blev för mörk när färgen torkat så jag beslöt att måla om den i går kväll. Nu är jag helnöjd! :-)


torsdag 24 mars 2011

Väggmålningen

Nu är den äntligen klar. Har målat som aldrig förr i flera dagar när lilleman har sovit. Är riktigt nöjd faktiskt.




tisdag 22 mars 2011

Dagens projekt - Barnrummet

Spöket Laban


Barbapapa

Tror det kommer att bli bra när det är färdigt. Ska visa en en bild på hela väggen när det är klart så ni ser storleken på målningen.

måndag 21 mars 2011

Grädde!

Var på BVC idag och vägde och mätte. Den här mjölkmaskinen producerar visst grädde. Lillkillen vägde 2950g i torsdags och idag vägde han 3180g. Dessutom hade han vuxit 1,5 cm sedan han föddes för två veckor sedan. Bra att han sköter sig snyggt, det gör mamma lugn! :-)

söndag 20 mars 2011

Första besöket hos brorsan

Det här är det närmaste ett syskonfoto vi kommer.
Så tråkigt att Lilltrolle inte får lära känna sin storebror.

Kärlek

Det går inte med ord att förklara känslan av att få lära känna en ny liten människa. Nu får vi höra en underbar liten röst, se vackra mörkblåa ögon och studera varje litet hårstrå. Det är så fantastiskt och så olikt det vi var med om när Lucas föddes. Då var vi tvungen att säga farväl och minnen är allt vi har kvar. Nu får vi lära känna lillebror och skapa nya minnen varje dag. Det går inte att se sig mätt på det lilla underverket och jag saknar honom varje sekund jag inte ser honom. När Lucas föddes brast mitt hjärta av sorg, nu svämmar mitt hjärta över av kärlek. Saknaden efter Lucas är enorm men lillebror har gett livet en ny mening.

fredag 18 mars 2011

Förlossningen

Dag 1
Som ni vet, for vi på måndag morgon in till förlossningen för igångsättning. Huvudet hade inte trängt ner något utan var högt och rörligt så några hinnor kunde barnmorskan inte ta hål på. Jag fick värkstimulerande dropp för att huuvdet skulle tränga ner. Vid kl 19 hade huvudet kommit så pass långt ner att bm kunde ta hål på hinnorna. Då trodde jag att det skulle gå ganska snabbt, precis som det gjorde med Lucas. Jag hade smärtsamma värkar och tiden gick men det hände inte speciellt mycket. Barnmorskan upptäckte att bebis hade handen framför huvudet. Redan i magen var lilltrolle väluppfostrad, han skakade hand med alla som kontrollerade öppningsgraden. :-) Den där lillhanden fortsatte envist att vara kvar framför huvudet. Vid 01-tiden hade det inte hänt speciellt mycket och det beslutades att droppet skulle stängas av. Efter ca en timme hade värkarna glesat ut men de jag hade var fortfarande smärtsamma. Jag fick då morfin att sova på. Har aldrig varit så hög i hela mitt liv, fick nästan panik då jag kände hur jag försvann in i dimman. Otäck känsla. Men det gjorde susen och jag sov resten av natten.

Dag 2
Pigg, utvilad och med påfyllda energidepåer kopplades värkstimulerande dropp igen vid 09-tiden på tisdag morgon. Nu började det hända grejer, sakta men säkert. Vid 14-tiden var jag öppen 6 cm, huvudet stod en bit upp fortfarande. Ont hade jag och det blev allts svårare att slappna av. Varken värme, bäckenpress, sterila kvaddlar eller lustgas hjälpte speciellt mycket. Fick en livmoderhalsbedövning då jag vägrade ryggbedövning. Den hjälpte bra och jag kunde slappna av. Och då jag kunde slappna av så öppnade jag mig snabbare. Efter 35 minuters krystande, kl 16.45, kom äntligen vår efterlängtade bebis, med handen framför huvudet. När handen tittat ut sträckte bebis på armen och gjorde entré likt superman. :-) Skulle faktiskt själv velat se det!

Det går inte att förklara känslan när vi hörde att denna bebis skrek. Det vi hade så svårt att föreställa oss hade hänt, vi fick en levande bebis. En mirakelbebis. En älskad lillebror.

torsdag 17 mars 2011

Ovanliga namn

Sitter och tittar på olika namn. Pi, Po och S är några ovanliga namn. Och det finns tydligen 27 stycken i Sverige som heter Snorre...

Saknad

Hur kan man sakna någon som ligger och sussar sött i rummet bredvid... Vill mysa med vår trollunge hela tiden!

onsdag 16 mars 2011

Ooops

Idag när vi hade besök av BVC och jag bytte blöja höll lilltrolle på att bajsa ner hela mig. Det var bara det att jag hann hoppa undan och han sprutlackerade halva elementet istället. Jimmie skrattar fortfarande... :-)

Annars så var det mest information vi fick idag. Lillskrutt vägde idag 2950g och är snart uppe i sin födelsevikt. Ska till BVC och väga honom på måndag igen.

Har även hunnit på en kort promenad i det fina vädret. Så skön känsla.

BVC

Första besöket från barnavårdscentralen idag. Spännande! :-)

tisdag 15 mars 2011

En vecka

Nu har bilirubinet sjunkit som det ska så nu behöver vi inte ta fler prov! Äntligen får vi vara hemma och njuta och slippa åka in till sjukhuset hela tiden.

Idag 16.45 är det en vecka sedan lillebror föddes och vår ängel blev storebror. Det har varit en turbulent vecka på många sätt. Först försöka förstå att vi fått ett levande barn. Bara det är stort och ofattbart. Sedan att faktiskt förstå vad vi gick miste om när Lucas dog. Det var så här det skulle ha varit redan för ett år sedan... Dessutom har jag haft svårt att sova. När bebis har sovit har inte jag kunnat sova då jag hela tiden kontrollerat att han andats. Nu börjar det ge sig och inatt har jag kunnat sova riktigt bra även när bebis sovit. Oron har släppt lite grann. Men den är nog något man får lära sig att leva med. Har funderat lite på att eventullt skaffa andningslarm men det känns inte som att jag vill det riktigt än. Jag vill vänta ett tag till och se om jag kan slappna av utan.

I övrigt är allt så himla underbart. Vi kan inte sluta titta på den söta trollunge vi nu får ha hemma hos oss. Några har frågat om namn, kan säga att vi inte ens är i närheten att ta ett beslut. Ni får gärna komma med förslag.

måndag 14 mars 2011

Premiärtur

Är hemma igen. Lillkillen svarade bra på ljusbehandlingen men bilirubinet steg igen efteråt. Ska dit imorgon och ta nya prover. Hoppas det ger med sig snart...

Idag när vi kom hem tog vi premiärtur med vagnen i det vackra vädret. Vilken känsla. Vi fick gå en promenad med en livs levande bebis i vår vagn. Det vi drömt om så länge gick äntligen i uppfyllelse. Känns så overkligt, som om vi bara drömmer. Kan inte förstå att han är vår. Det är helt magiskt.

söndag 13 mars 2011

BB igen...

Är tillbaka på BB. Gossen är så pass gul att han måste ljusbehandlas igen. Hoppeligen går det ner ordentligt nu. Blir kvar åtminstone till imorgon. Ljusbehandling är inte alltför ovanligt men det gör ändå ont i mammahjärtat. Vill att det blir bra nu så vi får vara hemma med vår skatt.

lördag 12 mars 2011

Vårt lilltroll!

Tack Emilia!

Tårarna flödade då jag läste det Emilia skrivit till oss.

"Efter regn kommer solsken, det sa en vän till mig,
Å nu har solen kommit åter, vi har längtat efter dig!
Och vår Lucas i himlen, men stolthet på oss ser.
Han vakar över dig du fina.
Se han vinkar nu och ler"

Tusen tack för de fina orden, de betyder otroligt mycket för oss!

fredag 11 mars 2011

Hemma

Sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst alla era fina kommentarer. Tusen tack för alla lyckönskningar!

Vi har nu fått komma hem med vårt mirakel. Känns helt fantastiskt och otroligt overkligt på samma gång. Lillkillen blev gul så han fick ljusbehandling under natten som var. Ska in för nytt prov imorgon. Förhoppningsvis har det gått ner ännu mer då så han slipper mer ljusbehandling.

Lovar att uppdatera hela resan så fort jag hinner/orkar. Även bilder på vårt lilltroll utlovas.

Många kramar till er alla!!

onsdag 9 mars 2011

Lycka!!

Kan med glädje berätta att igår, 8/3 kl 16.45, föddes Lucas lillebror! Tog lite tid då han kom med handen framför huvudet men allt gick bra och vi mår alla super. Det lilla miraklet vägde 3075g och var 49 cm lång. Går inte att beskriva vilken glädje och lättnad vi känner!

Tack för alla tummar och lyckönskningar!

måndag 7 mars 2011

YES

Har pratat med förlossningen, vi är välkomna in!!!!!!

söndag 6 mars 2011

Pirrigt!

Ja, då är det snart dags. Pirrigt värre. Håll tummarna att det är lugnt på förlossningen imorgon så vi får komma in och håll tummarna att vi får komma hem med ett levande barn om några dagar!

Jag uppdaterar så fort jag kan om hur det gått!

Sista

Här kommer en sista bild på magen, tagen alldeles nyss, i v. 37+6!

lördag 5 mars 2011

Snaaaart

Den här dagen har gått ganska fort. Vi började med en promenad i det vackra vädret, sedan blev det att titta på skidåkning på TV. Min nya idol är Johaug, vilken duracellkanin i uppförsbackarna! Vi har även hunnit med att handla och nu är det TV´n som gäller igen. Snart Melodifestivalen. Hoppas morgondagen går lika fort. Då har vi inplanerat ett besök vid graven.

En endaste fjuttig dag till, sedan får vi hoppas att det är lugnt på förlossningen så vi får komma in och föda barn!

fredag 4 mars 2011

Konstigt

Det slog mig plötsligt att från nästa vecka nångång kommer jag inte att vara gravid mer. Så konstigt det känns. Jag har varit gravid så länge, med endast några få månaders uppehåll, att det är så jag identifierar mig nu. Jag är tjejen som alltid vankar runt med en stor mage. Från och med nästa vecka är jag istället mamma till ett levande barn. Jag kan börja träna upp min kropp igen och det kommer att dröja innan den blir ett hem till ett barn igen. Mycket konstig känsla...

Busunge

Har en riktig busunge i magen! Igår fick den för sig att göra en kullerbytta med den följden att huvudet hamnade upp och rumpan ner... Men innan jag gick och la mig så hade den snott tillbaks. Nu ligger den tvärs över med huvudet som trycker mot mitt höftben. Den har alldeles för mycket utrymme. Eter denna graviditet ska jag se till att mina magmuskler är ordentligt på plats igen innan/om det blir en till graviditet. Får se om det blir en vändning före igångsättning på måndag...

Det positiva med alla kullerbyttor och allt bökande i magen är att jag känner att bebis mår bra! :-)

Award

Tack Eva för nomineringen!



1. När började du blogga?
Jag började blogga 13:e april 2010, ca två veckor efter Lucas fötts.

2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du om i den?
Den handlar om vår älskade son Lucas som blev en ängel innan han föddes. Om vårt liv efter Lucas, vår sorg , vår saknad och vägen till ett syskon. Även lite annat tenderar att slinka med ibland.

3. Vad gör din blogg speciell?
Att den handlar om att förlora ett barn. Men annars så tror jag inte att den utmärker sig jämfört med andra änglabloggar.

4. Vad fick dig att börja blogga?
Jag behövde ett sätt att bearbeta Lucas död. Att skriva ner tankar och känslor och samtidigt få kommentarer har visat sig vara ovärderligt. Det har fått mig att tänka i nya banor.

5. Vad skulle du vilja ändra i din blogg?
Det enda jag hoppas på nu är att jag om några dagar ska kunna skriva och berätta om hur det är att få ett syskon till en ängel!

Jag skickar nomineringen vidare till MonicaMaria och Ängla mammas tankar

torsdag 3 mars 2011

Varför igångsättning?

Det är några som undrat varför jag ska sättas igång. Här kommer svaret:

Det finns ingen medicinsk indikation till varför jag ska sättas igång utan det handlar om min oro och rädsla för att även denna bebis ska dö i min mage. Statistiskt sett ska det inte hända en gång till då Lucas var fullt frisk (inget genetiskt). Men statistiskt sett ska det inte hända överhuvudtaget. Det vi drabbades av drabbar endast 0,3-0,4%. Det är alltså 99,6-99,7% som föder levande barn. Det gjorde inte jag och statistiken känns mest som ett hån. Nu räknas jag som fullgången och på måndag är jag exakt 38 fulla veckor och det känns som att då har jag gjort det bra. Jag har levt med en ständig rädsla att något ska hända och nu vill jag få ett slut på det. Jag vill att vår bebis kommer ut levande innan något går galet igen. Helst skulle jag vilja bli igångsatt idag men jag vet att det är bra om bebisar iaf får bli 38 fulla veckor då det inte finns några medicinska indikationer till det.

onsdag 2 mars 2011

När är det dags?

Tänkte avslöja vilken dag det är planerat för igångsättning, har förstått att ni är nyfikna! Om ingen bebis har tittat ut före och om det inte är fullt på förlossningen så blir det igånsättning på måndag. Inte många dagar kvar nu och det börjar bli riktigt pirrigt. Vi längtar så otroligt mycket!

En annorlunda dag

När jag väntade Lucas planerade jag att vi skulle fira min 30-årsdag på varmare breddgrader. Jag drömde om en härlig semester med familjen på ett barnvänligt hotell. Jag såg framför mig hur vårt barn skulle plaska runt och skratta i poolen och vi skulle vara världens lyckligaste familj. Nu blev det inte så men jag är nöjd ändå med min 30-årsdag. Jag har turen att ha en levande bebis i min mage och vår dröm om att få ett levande barn håller på att gå i uppfyllelse. Vi är närmare målet än vi någonsin varit. Dessutom är vi redan föräldrar till världens finaste ängel! Jag är alltså 30 år och snart tvåbarnsmamma. En mamma på två väldigt olika sätt. Jag är tacksam för den tid vi fick med Lucas och jag är tacksam för den tid vi nu har med lillasyster/lillebror. Naturligtvis saknar jag Lucas oändligt mycket men jag är glad över att vi fick ha honom en liten stund.

Så här sitter jag nu på min 30-årsdag, en dag som blev helt annorlunda än jag föreställt mig men jag är nöjd ändå.

30 år

Idag är det exakt 30 år sedan jag såg dagens ljus för första gången. Jag föddes en månad för tidigt, under dramatsika former. Akut kejsarsnitt blev det och både jag och min mamma höll på att stryka med. Mamma hade grav havandeskapsförgiftning och på den tiden hade man inte så noggranna kontroller. Jag vägde dryga 1400 gram och var 42 cm då jag föddes. Liten och skrynklig med massor av mörkt hår. En liten trollunge som efter omständigheterna mådde bra och kunde andas själv från första början. Fick vara kvar på sjukhuset en månad innan mamma och pappa fick hem mig.

Imorse blev jag väckt tidigt av min sambo som sjöng och hade gjort frukost och bakelse. Bebis, som inte är van att få frukost så tidigt, blev det full fart på i magen.

Min present, precis vad jag önskat mig! :-)
Bilden är tagen från http://www.cervera.se/

tisdag 1 mars 2011

Omröstningen

Nu går det inte att rösta på vad som döljer sig i min mage längre. Flest av er, hela 107 st, tror att det blir en tjej. 77 st tror på en kille. Blir spännande att se om majoriteten har rätt! Snart vet vi...  :-)

Äntligen

Nu är jag inte längre sjukskriven! Från och med idag är jag hemma med föräldrapenning. OBS, inte att förväxlas med havandeskapspenning, det har jag fortfarande inte hört något om. Men det känns ändå skönt att slippa vara sjukskriven. Nu kan jag åka till Kina om jag så vill, utan att behöva be om lov från FK först. Skönt, skönt, skönt...

Nu är det bara att luta sig tillbaks och vänta på att jag får en bebis att ta hand om under tiden jag är hemma med föräldrapennning!

En dröm

Hade en lycklig dröm inatt. Drömde jag att vi hade ett levande barn. En flicka. Men hon var inte nyfödd. Vi satt och matade henne med gröt. Kanske blir en flicka iaf. Kul att spekulera men snart vet vi! :-)